Om Kanarieöarnas politiska styrning

Under åren lärde jag mig att förstå  hur man hade fördelat det politiska och adminstrativa ansvaret mellan de olika instansserna i arkipelagen. Nu delar jag resultatet av min kartläggning. Kanske hjälper det att förstå varför det ibland känns som om kvarnarna arbetar långsamt och att man får springa från  ett kontor till ett annat.

Under de senaste senaste åren har man öppnat kontor  under titeln "medborgarservicecentum, eller multiservicecentrum”  dvs ett antal olika ”kontor” under samma tak.

För att börja från början, eller från tiden då den Kanariska arkipelagen steg in i den skrivna historien, vilket ägde rum när den var erövrad i sin helhet

• 1496 koloni
• 1872 provins
• 1982 autonom region
• 1997 nacionalidad – arkipelagen har sin geografiska position, historia, kultur  och sitt språk som en del av det spanska kungariket

Öarna i arkipelagen var i början sinsemellan icke- likvärdiga i sin realation till rikets ”krona”

På Lanzarote, Fuerteventura, La Gomera och El Hierro var “señorio” det härskande styrningssystemet. Öns herre (señor) var i praktiken den översta beslutsfattaren inom varje samhällelig funktion. Visserligen var kungen också över honom. Dessa fyra öar bleva inte erövrade i en vanlig mening. De överfördes på sätt och vis med kungens samtycke till vissa familjer.

Resten av öarna, Gran Canaria, La Palma och Teneriffa kallades för ”realengos”. De erövrades med militära trupper som de katolska kungaparet hade  skickat iväg för att göra det.. Med andra ord, de var ”kungliga” öa ,därav namnet ”realengo”. Den högre statsförvaltningen kom från härskarna och ansvarde inför kungen för sina handlingar.  

De kanariska öarna blev sinsemellan likvärdiga 1812 då systemet med ”senjorier” upphörde.  Samtidigt fick öborna också rätt att till högre administrativa befattningar och tjänster..

Målen för autonomin

• försvara och ta hand om intressen för invånare
• se till att samtliga öar blir delaktiga av jämlik och balanserad utveckling
• solidaritet mellan samtliga människor som bor på öarna
• (1 §  i grundlagen)

Med andra ord:  autonomin finns för att invånarnas väl och intressen blir tillgodosedda

Uppgifterna för de Kanariska parlamentet Parlamento de Canarias (riksdagen”)

• Välja ordförande (president) för autonomian bland de valda representanterna
• Välja justitieombudsman/justitiekansler (Sätet: La Palma )
• Stifta lagar och förordningar i den autonoma regionen. Dessa lagar och förordningar ska offentliggöras i den officiella tidningen (BOC Boletin Oficial Canarias). Lagarna granskas visserligen, eftersom de inte får vara motstridiga till rikets lagar.
• Lämna kommentarer och yttrander till förslagen till lagar 
• Utöva kontroll över öregeringens versamhet och vid behov be om förklaringar och kommentarer
• Lägga fram lagförslag till rikets centrala regeringen

De kanariska parlamentet har sitt säte i Santa Cruz de Tenerife .

Varje ö har ett antal representanter i parlamentet enligt öns invånartal .

Teneriffa och Gran Canaria, 15 respresentanter/ledamöter per  ö

La Palma och Lanzarote, 8  respresentanter/ledamöter per ö

Fuerteventura, 7 respresentanter/ledamöter

La Gomera, 4  respresentanter/ledamöter

El Hierro 3 respresentanter/ledamöter

Totalt 60 respresentanter/ledamöter

Representanter/ledamöter i parlamentet väljs för fyra år .

Vid första mötet i parlamentet väljs ordförande ( president ), två vice ordförande (vice president) och två sekreterare. Parlamentet har varje år två 120 dagars sessionperioder, den första från mars till juni och den andra från oktober till januari.

Kanariska parlamentets hemsida: www.parcan.es

Gobierno de Canarias / arkipelagsregeringens - ansvar :

• Utbildning , forskning och kultur
• Festivaler, tävlingar, sport och stora evenemang
• Offentlig hälso-och sjukvård
• Arbetsmarknad, socialtjänst, bostadspolitik
• Skatteförvaltning
• Industri och handel
• Vatten, berg, jordbruk, djurbruk, fiske
• Byggande av offentliga byggnader, vägar, kommunikationer,
• Turism
• Upprätthållandet av ordning
• Lokala bostadsområden

Regeringsordförandet (president) väljs för en period av fyra år. Han/hon ska väljas växelvis från de två provinserna.

Till exempel president från Teneriffa = västra provinsen, vice president från Las Palmas de Gran Canaria = östra provinsen..

Detta innebär att Kanarieöarnas regering har ett säte  i båda provinshuvudstäderna, dvs i Santa Cruz de Tenerife och i Las Palmas de Gran Canaria .

Antalet regeringsmedlemmar är enligt reglerna högst 11 ledamöter .

Arkipelagregeringens hemsida: http://www.gobcan.es/

Cabildo Insular / Östyrelse - Ansvar :

• Skapa normer,  lokal utveckling, planer, skötsel
• Samordning av de kommunala tjänsterna
• Brandsäkerhet
• Tekniskt och ekonomiskt stöd till kommuner
• Arbeta för öns bästa,  t ex i fråga om turism, omhändertagande av ön.
• Erbjuda tjänster och verksamheter som täcker flera kommuner, t ex avfallhantering, sanering och avverkning av skogar, allmän hälsvård

Örestyrelsernas hemsidor:

Cabildo de El Hierro http://www.elhierro.es/

Cabildo de Fuerteventura http://www.cabildofuer.es/portal/

Cabildo de Gran Canaria http://www.grancanaria.com/

Cabildo de Lanza http://www.cabildodelanzarote.com/

Cabildo de La Gomera http://www.cabildogomera.org/

Cabildo de La Palma http://www.cabildodelapalma.es/

Cabildo de Tenerife http://www.tenerife.es/

Kommunerna: (Ayuntamientos) och kommunstyrelsernas ansvar:

• sörja för underhåll av gator och vägar, bygga gator och vägar till byar och bostadsormråden
• gatubelysning, offentliga trädgårdar och parker
• begravningsplatser, idrottsplatser, bibliotek , kulturcentrum, utbildningscentrum, vårdcentraler, saluhallar
• nätet för dricksvatten  elnätet, sophämtning, lokaltrafik
• ansvar tillgång till bostäder, sociala och kulturella tjänster
• civilförsvar, miljöskydd,  underhåll och skydd av historiska och konstnärliga föremål

I den kanariska arkipelagen finns 88 kommuner enl följande:

Teneriffa: 31

Gran Canaria: 21

La Palma: 14

Lanzarote: 7

Fuerteventura: 6

La Gomera: 6

El Hierro: 3

Försvarssystem: hela den Kanariska arkipelagen

Militärområdet (Zona Militar), bas i Santa Cruz de Tenerife, den militära befälhavaren

Sjö/flotta, flottbas i Las Palmas de Gran Canaria, flottbefählhavaren

Flyg, flygbas i Las Palmas de Gran Canaria flygbefälhavare, ställföreträdande befälhavare på Fuerteventura

Provinser har ingen särskild adminstration, men båda  provinser har sin egen

försvarsdelegationen och flottkomandant

Utöver dessa ovannämnda styrelser, regeringar o dyl finns i arkipelagen också  ett antal byråer (subdelegation)  för några statliga förvaltningar

Mars 2014 © Gracia Penttinen
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.

Om turistguiderna på de Kanariska öarna

För många år  sedan fanns det en annons i en tidning i Finland under rubriken: Lediga jobb; ”Vi söker en ekonom, merkonom, eller en någon annan modig ung man”. Yrkestitlarna har säkert ändrats under åren.

Denna annons poppar då och då upp i mitt minne, när jag ser vilka krav som kan ställas för en guide här i öriket.

Nu när höst- och vintersäsongen har börjat, har ett stort antal unga, nya ”guider” från de Nordiska länderna anställts av researrangörerna. De flesta kommer för en säsong. De brukar inte känna ön/arkipelagen eller tala spanska.

Det organiseras förberande kurser för de som vill anmäla sig
till öregeringens prov för  att bli autoriserad

Under de år jag arbetade aktivt som turistguide, såg jag hur researrangörerna skickade dessa nya anställda, vanligtvis i grupp, med en erfaren auktoriserad lokalguide för att se vad som ingår i de olika rutterna. De antecknade och lyssnade.

Sedan kunde någon av dem redan på nästa vecka få ta ansvaret att guida en tur med texten färdigskriven på papper för uppläsning under resan. Under åren träffade jag naturligtvis ett antal nyanställda "guider". Det hände också att vi ”äldre” fick berätta i telefon, vid sidan av vart eget arbete, vad som var oklart för dem, eller trösta en gråtande guide som har blivit utskälld av resenärerna p g a bristande skicklighet. Ibland tyckte jag nästan synd om dessa ungdomar och alla krav som ställdes som de inte kunde leva upp till. Skulden bär naturligtvis researrangören och deras sätt att ”utnyttja” folk.

Jag har också upplevt situationer att jag suttit hemma och väntat på ett bekräftelsesamtal för en uppgjord beställning, men hört sedan att t ex till La Gomera hade en ung nykommen kille blivit skickad, fast han aldrig hade satt sin fot på ön. Detta var inte den enda gången. De auktoriserade lokalguiderna kostar mer för researrangörerna. Kunden betalar samma pris för turen, oavsett om han/hon får åka med en auktoriserad lokalguide eller en representant som nyss har kommit till ön.

Det är möjligt att anmäla en icke –auktoriserad guide. Polisen Guardia Civil kan stoppa bussen, kolla guidens handlingar och i fall de inte uppfyller kraven, får guiden lämna bussen. Både guiden och researrangören kommer i sa fall att få betala böter, som inte är ringa.

I hamnen på La Gomera brukar Guardia Civil titta om guiderna har sina kort påsatta, eller om de har auktorisation att arbeta just denna dag som guide på La Gomera. Man har t o m utökat denna kontroll där, berättade den ansvariga politikern för turismen på ön.

På Lanzarote fick t ex en icke-auktoriserad guide betala 3000 € i böter.

På Teneriffa har jag inte hört talas om något liknande. Däremot har jag varit i en situation då bussen stoppades av Guardia Civil .

Guiderna som arbetar i Nationalparken Las Cañadas de Teide berättar om grupper som är ”guidade” av folk, som verkar inte verkar veta särskilt mycket om området och dess specialitet. Därutöver tar många av dem – enligt hörsägnen – mycket höga priser för sina ”guidningar”.

Vilka är de auktoriserade lokalguider

Den auktoriserade turistguiden på Kanarieöarna ska uppfylla flera kvalitetskrav. Han/hon måste vara en EU-medborgare, ha en universitetsexamen, kunna tala spanska och åtminstone ett annat  turistspråk. I det fall da han/hon inte är EU -medborgare , måste han/hon vara registrerad som bosatt i Spanien. Han/hon måste bli godkänd i ett prov som organiseras av Kanarieöarnas regering. Provet bestar av två delar, en skriftlig och en muntlig. Kunskaperna i turistspråket prövas också. De andra alternativet är en avslutad flerårig utbildning inom turistbranschen.

Under examinationsprovet måste guideaspiranterna svara på frågor som kan omfatta:

• Guidningsetik
• Olika lagar och regler som relaterar till turismen
• Arkipelagets  klimat, geografi, vegetationszoner, flora, fauna.
• Historia och förhistoria.
• Konsthistoria, litteratur, arkitektur, måleri, skulptur.
• Kanariska traditioner, seder och bruk.

Denna bild är från Portugal:
I texten på fönstret anges att det finns
en auktoriserade guide i bussen.
Detta vill också de kanariska
 guideorganisationerna  få genomfört.

Den auktoriserade lokalguidens uppgifter definieras i olika lagar och förordningar Hans/hennes ansvar är att förmedla till turister information som är allsidig, sanningsenlig och objektiv. (Prestar una información amplia, veraz y objetiv). Dessa bestämmelser finns i den kanariska turistlagen (Ley de Turismo y el Decreto 13/2010, de 11 de febrero), och specificeras i Kanarieöarnas officiella tidning (Boletín Oficial de Canarias, Num. 38 5318, miércoles 24 de febrero de 2010).

I bestämmelserna konstateras också  t.ex. att i de sk. BIC (/Bien interés cultural), eller kulturella minnesmärken får endast auktoriserade guider leda grupper. (Förteckning över kulturella minnesmärken, BIC, på Teneriffa). Dessa destinationer inkluderar bl a . Masca (tre BIC objekt) och La Laguna (22 BIC objekt). Från denna webbsida kommer man till en förteckning av BIC objekten på de andra öarna

Guiden måsta kontinuerligt uppdatera sig
med hjälp av  olika kurser och utbildning

De kanariska nationalparkerna anordnar sina egna kurser för att ge tillstånd att guida. I princip får endast de personer som har genomgått kursen och blivit godkända guida grupper inom nationalparken. Las Cañadas del Teide National Park på Teneriffa organiserar årligen en kurs med påföljande prov. Aspiranten måste få godkänt i provet vid första försöket, då ett andra försök ges inte..

Under 2013 har det anordnats olika utbildningar och prov, vars syfte är att  höja kunskapsnivån hos de redan godkända och verksamma guiderna.  bl. a.  i Puerto de la Cruz och på La Gomera 

Den kanariska Arkipelagregeringen har inte organiserat allmänna guideprov under flera år .Nu på hösten 2013 organiserades ett prov. Bland aspiranter fanns inte enda från de nordiska länderna. Ryssarna utgjorde den största kandidatgruppen till turistguider.

För närvarande finns  t ex Teneriffa två aktivt arbetande svensktalande auktoriserade lokalguider, två på La Gomera och två finsktalande på båda öarna. På Gran Canaria hittade jag tre svensktalande auktoriserade guider och en finsktalande. De flesta av de svensktalande är också auktoriserade på norska eller på danska.

Med tanke på de stora antalet turister från de nordiska länderna,  innebär dett att de flesta guidande personer som en turist från dessa länder kommer att träffa under sina öturer är icke-auktoriserade.

Samtliga auktoriserade lokalguider på samtliga öar
Organisationen av de aktiva lokalguider på Teneriffa  

Organisationen  av de aktiva lokalguider på Lanzarote 

" De bästa utfärderna "

När jag vandrat i turistområden på  Teneriffa och Gran Canaria, har jag plockat flygblad som finns utspridda på murar och staket. Dessa berättar om företag som erbjuder " Öns bästa utfärder".  Dessa utfärder  är ofta "gratis" eller kostar väldigt lite  

Om ni vill åka med en sådan resa, är det viktigt att kontrollera om företaget har t ex en försäkring för passagerare i händelse av en olycka. Jag har också funnit ett antal felaktigheter i presentationens om själva besöksmålen i deras broschyrer

Nyfiken som jag är, har jag åkt med på två olika resor arrangerade av dessa företag. Den största delen av dagen användes för presentation av produkter. De billiga priserna lockade kunder, som sedan verkade att investera stora summor i de presenterade produkterna . Dessa resor är " billiga", då produkterna ger bra avkastning för företaget..

Demonstrationen av produkterna har jag inget att säga om  Om den andra delen, när man beskriver om ön till turisterna kan jag ha mina iakttagelser och åsikter. Min första tur gjorde jag med svensktalande. Under resan läste en ung, nykommen tjej från Norra Sverige, sin öpresentation av papper. Informationen var inte på något sätt kopplad till den plats där vi befann oss. Texten hade flera och också grava sakfel. Den andra resan gjorde jag med finsktalande. Guiden hade inga färdigskrivna papper. Nivån på den givna informationen var inte särskilt djup, men hon kunde  berätta skämt och passagerarna hade mycket roligt..

Den som vill ordentlig information om ön, måste han vara beredd att betala. Dessa produktpresentationsturer är enligt min uppfattning  inte planerade att  presentera ön, utan att sälja så mycket som möjligt av den presenterade produkten.. "Billigheten" kan fungera som ett lockbete. Ingen kan vänta att något som kostar bara några mynt kan vara en kvalitetsprodukt.

Med andra ord...

Om ni får en auktoriserad lokalguide med sitt guidekort lagenligt påsatt under turen, kan ni skatta er lyckliga. Ni kan lugnt lita på den information som denna guide ger er under dagen. När det gäller de icke-auktoriserade är det bra att inte ha samma tillförlit. Uppgifterna i deras papper är förhoppningsvis kontrollerade, men de kan inte ge någon djupare information, eller ha lokalkännedom, särskilt i början av säsongen.

Turistguiden i världen

TOURISTGUIDE:

EN 15565 2008 Standard for the Training and Qualification of Tourist Guides...

WFTGA supports EN15565 2008, Training and Qualification of Tourist Guides in Europe

 EN 13809 2003 which became ENISO 18513 2003 was adopted by WFTGA the 10th Convention, Dunblane, Scotland 2003.

Logo av de auktoriserade guidernas världorganisation

Touristguide:

A person who guides visitors in the language of their choice and interprets the cultural and natural heritage of an area which person normally possesses an area-specific qualification usually issued and/or recognized by the appropriate authority.

November 2013 ©Gracia Penttinen
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.

Kanarieöarna har fått en ny vinregion

Kanarieöarnas nyaste vinregion - DOP - ( Denominacion Protegida ) " Las Islas Canarias” har blivit officiellt invigd

Torsdagen den 19 september, 2013 var för många vinproducenter på Kanarieöarna en viktig dag. Resultat av ett flerårigt arbete var nu färdigt att presenteras. Kanarieöarna är nu en enda vinregion. Benämningen DOP (Denominacion Origen Protegida) Islas Canarias är nu officiellt bekräftad och presenterad.  Den officiella invigningen ägde rum i arkipelagregeringens sessionssal.

Invigningen
Vänster vid symbolen Juan Alfonso López Torres, höger vid symbolen Hugo Luengo Barreto

Hugo Luengo  Barreto, ordföranden av Föreningen av vinodlare och vinproducenter i den kanariska arkipelagen, AVIBO (La Asociación de Viticultores y Bodegueros de Canarias) och Juan Alfonso López Torres, direktören av arkipelagens institut av matkvalitet ICCA (Instituto Canario de Calidad Agroalimentaria), presenterade den nya vinregionen till allmänheten . Dessa två organisationer är ansvariga för valitetkontrollen av vinet..

Den nya vinregionens logo

Båda var övertygade av att med hjälp av detta nya system kommer de kanariska vinerna att bättre bli tillgängliga inom världsmarknaden . De kanariska vinerna har varit världskända för länge sedan. Nu är målet att ”återvända” till denna internationella marknaden .

Det blir också lättare för de miljontals turister som årligen besöker öarna att finna och köpa lokala viner.

De praktiska förberedelserna för vinregionens produkter inleddes redan i samband med höstens 2011 skörd.

De kanariska öarna
och den närliggande afrikanska kontinenten

Om den Kanariska arkipelagen och dess viner

Trots att den Kanariska öarna finns i närheten av det nordöstra hörnet av Afrika, är helt annorlunda än Afrika.  Öarna har ett antal olika områden med mikroklimat som skiljer sig från klimatet av den afrikanska kontinenten. Dessa mikroklimat bestäms av platsens himmelsriktning och höjd på resp ö..

Det som påverkar till olikheten mellan den närliggande afrikanska kontinenten och öriket är bl a följande faktorer:

Pasatvindarna från nord – nordöst blåser nästan året om och för med sig fräsch luft och fuktighet. De bidrar också till att temperaturen blir behaglig.

Den andra bidragande faktorn är existensen av den atlantiska oceanen och den kalla Kanariska strömmen. Denna ström kommer norrifrån och för med sig luftfuktighet och svalare temperatur till kustområdena. Den årliga regnmängden i arkipelagen ligger i genomsnitt omkring 350 liter/m², även om mängden nederbörd kan variera mycket mellan olika öar och områden. På vissa områden regnar det mindre än 100 liter/m²/år och på andra upp till 1000 liter/m²/år.

Den bördiga jorden på samtliga öar har vulkaniskt ursprung. Visserligen kan det finnas vissa lokala variationer i jordmånen, beroende på öns geologiska ålder och utvecklingsfas.  Denna lavajord släpper vattnet igenom, är mineralrik, lätt syrlig och är bra anpassad till vinodling. Samtliga vinsorter producerade i arkipelagen har mineral/vulkanisk smak. På detta sätt får de sin speciella karaktär.

Vinlusen, filoxera som ödelade vinodlingar i flera europeiska länder, kom aldrig till den Kanariska arkipelagen. Av denna anledning kan vinstockarna i arkipelagen planteras direkt i marken på sina egna rötter. Detta i sin tur resulterar i att vinstockarna kan anses ha bättre kvalitet jämfört med de ympade. Vinstockarna lever också längre. Vissa av arkipelagens vinstockar är äldre 80 år gamla.

Den variationen som finns bland den Kanariska arkipelagens vinrankor är ganska omfattande. Det finns 100 olika katalogiserade sorter. De flesta av dem finns inte längre någon annanstans i världen

Vinodlingarna omfattar omkring 10 % av ytan av arkipelagen.  En del av dessa odlingar är sk. torrodling, vilket innebär att framför allt på de västra öarna ligger odlingsmarkerna oftast i sydsluttningar som har låg nederbörd.  Det andra odlingsområdet är ”backarnas mellanhöjder”, som kallas ”mediania”. Det finns också gott om odlingar på de branta övre sluttningarna. Under dessa omständigheter  behövs mycket arbetskraft, eftersom ingen fas av arbetet kan mekaniseras .

Det finns flera olika odlingsmetoder, beroende på omständigheterna på resp ön. Några av dessa finns inte någon annanstans i världen: (Cordon, Emparrado , Hoyo , Parral bajo, Vaso , Rastras)

Ingen anslutningstvång

De kanariska vinproducenterna är inte tvungna att ansluta sig i den nya vinregionens verksamhet. De kan också välja att ansluta sig i det nya och samtidigt vara kvar i det vindistrikt där de geografiskt hör till. Om de ansluter sig ska de följa DOP:s  regler som är väldefinierade. Den vinbonde eller vinproducent som bryter dessa regler, kommer att bli utesluten

Just nu tillhör 28 vinkällare, 200 vinodlare och 300 hektar vinodlingar till DOP. En vinproducent kan köpa druvor från en ansluten vinbonde på vilken ö som helst. Hittills finns anslutna vinbönder och vinkällare på Tenerife, La Palma, Gran Canaria och El Hierro. De andra öarna förväntas ansluta sig med tiden.

En icke-kanarisk vinköpare vill kanske känna till:

Druvsorter som användas i vinproduktionen : ( V = Vit , R = röd )

De rekommenderade druvsorterna

Bermejuela . Marmajuelo ( V)

Castellana Negra R

Doradilla V

Forastera Blanca V

Gual V

Lista Negro, Almuñeco R

Aromatisk Malvasia V

Malvasia Rosada R

Malvasia Volcanic R

Moscatel de Alejandría V

Negramoll R

Sabro V

Tintilla P

Verdello V

Vijariego Blanco, Diego V

De godkända druvsorterna

Bastardo Blanco, Baboso Blanco V

Bastardo Negro, Baboso Negro R

Breval V

Burra Blanca V

Cabernet Savignon R

Listán Blanco de Canarias V

Listán Prieto V

Merlot R

Moscatel Negro R

Pedro Ximénez V

Pinot Noir R

Ruby Cabernet R

Syrah R

Tempranillo R

Torrontes V

Vijariego Negro R

Olika typer av vin som produceras i arkipelagen inom DOPs verksamhet:

Vita viner (Vinos Blancos), Roséviner (Vinos rosados), röda viner (Vinos Tintos), kolsyrejästa röda viner (Tintos maceración Carbónica), starkviner (Vinos de licor) viner av övermogna druvor (Vinos de uva sobremadurada), mousserande viner (Vinos de calidad espumosos) .

Reglerna definierar mycket exakt bla alkoholhalten och, surheten av de olika vinerna. Högsta tillåtna svavelmängden är också angiven När det gäller de mousserande vinerna definieras mängden av kolsyra, tillverkningstemperaturen och drucket. För de olika vintyperna har man definierat kraven för utseende, lukt/doft och smak.

DOP- anslutna vinkällare ska använda endast speciella godkända glasflaskor. Dessa ska tillslutas med naturkork, syntetisk kork eller skruvlock 
.

Vilka uppgifter finns i etiketten

Flaskan är etiketterad med "Denominación de Origen Las Islas Canarias". Dessutom anges i etiketten var på öarna vinproducenten finns.

De olika vintyperna kan också märkas på följande sätt: Añejo, Crianza, Reserva  Gran Reserva, Noble och Viejo ...

Om flera olika druvsorter har används i vinframställningen,  ska dessa anges i ”storleksordningen "

Det ska också anges:

"Fermentado en  Barrica" – om vin jäst i ekfat, när vinet har mognat i ekfat av högst 330 liter, under minst 3 månader efter avslutad tillverkningsprocess..

"Barrica" (fat) och "Roble" (ek) kan användas i samband med viner som har lagrats i  fat av högst 300 liter under mist 3 månader efter avslutad tillverkningsprocess.

Förutom den normala etiketten får flaskan också en annan etikett i vilken framgår det numret som kontrollorganet har givit till den.

September 2013, ©Gracia Penttinen
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.

Vinskörd på Alma de Trevejos ekologiska gård i Vilaflor.

För ett par veckor sedan fann jag i Facebook inbjudan till skörd av vindruvor på Alma de Trevejos ekologiska gård i Vilaflor.

Det kändes lockande och jag tyckte att det blev möjligt att slå tre flygor i en smäll; skörden, se en ekologisk gård och vara i Vilaflor. Dit. Jag ringde dem och blev bjuden att vara där nästa måndag morgon.

Min vän Maiju lovade att komma med. Hon fick också en ytterligare vän att ansluta sig i gruppen.

Så vi samlades vi tre ”utländska” kvinnor på parkeringsplatsen intill gårdens huvudbyggnad. Men vi var inte tidiga nog, utan alla andra redan hade lyckats åka ut. Genom ett telefonsamtal fick kontakt med Antonio, som organiserade skörden. Han skickade iväg någon att hämta oss. En ung kille kom. Sedan stod vi lastflaken på väg mot nya erfarenheter. Samtidigt fick jag en minnesbild från min barndomstid i Norra Finland där vi oftast fick åka på samma sätt och på liknande vägar

Skördarna
Det fanns flera skördare utöver oss. Där fanns några familjemedlemmar och ett par avlönade herrar. Här på övre delen av Vilaflor odlas vinstockarna tradionellt på ett sätt som kallas "Vaso" plantering, dvs. stockarna växer fritt utan stöd. Vinodlarna anser att vinranakorna kan med hjälp av detta odlignssätt få så mycket soltimmar som möjligt under dagen medan kylan på natten har en liten påverkan på dem här på 1200meters höjd ovanför havet.

Inledningen till vårt nya ”jobb” var en kort förklaring hur vi skulle klippa av druvklasararna Vi skulle gå längs rader och samla samtliga klasar, ovsett om de verkade vara under-eller övermogna. En plastkorg under armen och trädgårdsax i handen började vi söka våra platser bland vinstockarna. Efter en stund kom jag på att jag skulle behövt ha lämpligare skor. Sandalerna var inte så praktiska i detta jobb. Maiju och Satu var bättre utrustade med sina stabila vandringsskor

Det var glest mellan stockarna. Jag tyckte också att de verkade vara relativt små med hänsyn till att stockarna verkade redan gamla. Eftersom fru Angela, som visade vara gårdens ägare, fanns nära, passade jag på att fråga henne om anledning till detta. Hon bertättade att rankorna hade drabbats av parasiter och eftersom man på en ekologisk gård inte använder gifter, hade man fått skära dem kraftigt ner och de hade inte riktigt hunnit växa till.

Lite om gårdens historia
Efter att ha hört om rankorna, började jag fråga fru Angela lite mera ingåendo om själva gårdens historia. Hon berättade att gården grundades på 1980-talet av henne och hennes make, nu avliden sedan ett par år. . Mrs Angela berättade staten passerade framför henne och hennes man som grundades på 1980-talet. Ekologiskt jordbruk fascinerade dem, och för att veta mer, reste de tillsammans till Sverige och Lund. Där fanns en agronom som hette Hjallis, som blev deras ”lärare”. Jag försökte senare spåra denne Hjallis, men kyckades inte.

På vingården träffade vi Antonio Pedraza med två av sina barn. Han ansvarar för skötseln av Alma de Trevejos. Där fanns en lite äldre herr Marcelino som övervakade vårt arbete och underhöll oss samtidigt genom att berätta historier som fick oss att skratta och nästan glömma bort hur tungt det egentligen var med detta ovana kroppsliga arbete. Där fanns också en annan Antonio, en yngre herr, som hade flyttat till Tenerife från Málaga. Utanför arbetet på gården fann han sig helst i havet och fiskade. Av honom kunde vi köpa färsk fisk. Det var bara att ring honom.

80 kg per skördare
Vi skördade idag endast vita Listán Blanco druvor. Odlingsytan av dessa druvor på Alma de Trevejos är 17 hektar. Detta innebär att gården är relativt stor odlare bland andra gårdar på Tenerife, där den genomsnittliga ytan ligger under 1 ha/vingård.. Vi samlade totalt mer än 600 kg druvor, vilket utgör ca 80 kg per skördare. Maiju konstaterade att det var lättare och mindre tidskrävande att skörda druvor än att plocka samma mängd blåbär eller lingon ute i de nordiska skogarna. I år blev det relativt liten skörd av grund den årslånga torkan. Marcelino konstaterade lugnt att det skulle bli bra vin i år. Vinrankorna måste ”lida” för att det ska bli kvalitetsvin.

Antonio körde druvorna omedelbart till vinkooperativet i Vilaflor. På Alma de Trevejos restaurang kan man röda och vita viner som är gjorda av gårdens druvor. Ett annat ställe där man kan köpa, är kooperativets vinbutik på Vilaflor huvudgata Santa Catalina.

Utbetalning av lön efter jobbet
Vi hade arbetat hårt. Nu var det dags för utbetalning av lön, dvs vi skulle få mat.

Resan tillbaka till huvudbygganden gick igen på bilflaket. Det känndes redan vant. Efter att ha tvättat händerna tittade vi lite omkring, men satte oss sedan vi bordet. Vi var riktigt hungriga. Antonios fru hade redan samlat på faten. Vi började med get ost, bröd, oliver, vatten och röd vin. Marcelino varnade oss att äta för mycket, för att lämna utrymme för huvudrätten. Det var till ingen nytta. Vi var hungriga och åt. Det fanns tid för skrattet igen, fast vi talada också om mera allvarliga saker. Några veckor tidigare hade en skogsbrand härjat på den här delen av ön. Skogarna mot höjderna närmare til central Vilaflor och Las Cañadas var brunbrända. De som fanns här då hade fått uppleva hur den heta eldsväggen kom närmare. Gårdens byggander och vinodlingar hade inte blivit drabbade.

Snart kom två stora matfat till bordet. På dem fanns traditionell kanarisk "putchero", dvs. potatis, majskolvar i bitar och kött av kanarisk svart gris. Allt nyligen kokt och det smakade även om brödet, osten och vinet kanske hade redan tagit lite utrymme i magsäcken.

Rundtur i huset och lokaler
Efter maten visade fru Angela oss huset och anläggningarna. I bottenvåningen huset finns en vinkällare som byggdes 1950. Vi gick inte in där, utan nöjde oss för att till på raden av stora vinfat och känna efter ”atmosfären” av vinkällaren. Bredvid ”bodegan” finns restaurangen och restaurangens kök.

Fru Angela visade oss sedan övervåningen av byggnaden. Där finns en s.k. Lantligt hotell, dvs. utrymmen som hyrs för besökare. Fru Angela brukar bo själv här när hon besöker gården, om rummen inte är uthyrda. Rummen var bedårande. Nu började Maiju, Satu och jag att tänka på vilka 10 bra väninnor skulle vi under ett veckoslut kunna bjuda med oss hit. Det finns nämligen 10 bäddar att sova i. Här skulle vi kunna tillbringa en helg ifrån allt buller och stress. Förhoppningsvis kommer vi lyckas att återkomma.

Omgivningen av huvudbyggnaden är också värt att uppleva. Gården är ett slags liten Noaks Ar. Här finns några exemplar av ett antal gamla kanariska djurraser samlade, så som getter och grisar. Den svarta gris som vi delvis åt upp, var inte den enda, utan det finns några till att göra bekantskap med. . Här kan man också få träffa den gamla kanariska får, som inte har långhårig päls eller producerar mjölk utan är i ställer en utmärkt bra kött-och gödselproducent. Vi fick också se en annan svart gris, en liten vietnamesisk hängbuksgris.

I trädgården växer päron-, äppel, mande-, körsbär, plommon-, persika-, fikon- och apelsinträd. Det finns också ett stort antal endemiska kanariska växter. Alma de Trevejos en relativt stor gård - finca. Den totala ytan av 200 hektar.

Vi avskedades med varma tackar. Nu hoppas vi att då när skördetiden av de röda Listan Negro druvorna är inne i början av oktober  vi skulla vara lediga att komma hit igen.

Bilder som jag tog under dagen

Alma de Trevejos hemsida

Fotografier av gårdens hemsida; La Finca
Fotografier av gårdens hemsida ;La Bodega

Vilaflors vinikooperativ: S.A.T. Bodegas de Vilaflor
Namn på viner: Lajial och Las Galgas, ekologiska viner Alba Sur Tinto och Blanco
Wine Shop: Santa Catalina 13, Vilaflor

September 2012 © Gracia Penttinen
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.

Adames resa från La Laguna till Tegueste längs Anagas stigar

Du står i en vägkorsning. Du tycker inte att det finns något speciellt att se där. Det är en helt vanlig korsning någonstans mitt i en skog … men hur skulle det vara om du visste att just där fanns en gång den viktigaste handelvägen för öns infödda befolkning. Skulle korsningen kännas annorlunda då?


Denna typ av frågor och upplevelser vill man idag ta upp i samband med att man återöppnar gamla stigar och handelsrutter och samtidigt poängterar vikten av att minnas dem. Hur ser de spåren ut och känns de, som tidigare vandrare har lämnat efter sig?

Professor Vicente Zapata från fakulteten för kulturgeografi och turism vid universitetet i La Laguna har koncentrerat sig på att skapa upplevelserutter och utbilda intresserade. Företaget El Cardón från Buenavista del Norte arbetar för att organisera olika äventyrsturer på Tenerife där miljöfrågorna är en del av innehållet. El Aderno är ett bageri, som också har Buenavista del Norte som hemort. El Aderno strävar efter att använda lokala produkter i sina bakverk. Dessa tre slog ihop sina kreativa och medvetandegörande krafter och resultatet blev Adames resa till Anagas höjder och genom den vintergröna lagerbladsskogen där.

Adame, vem är han?
Adame är en fiktiv person, som kunde vara äkta. Vicente Zapata skapade honom i syftet att berätta en berättelse där Tenerifes historia binds samman med öns ursprungsbefolkning och vad som hände med dem och utvecklingen av den vintergröna lagerbladsskogen. Berättelsen förvandlades till en upplevelserutt på ca 21 kilometer för vandring under ca 9 timmar.
Adames historia började omkring tiden för erövringen av Teneriffa, i skiftet mellan 1400- och 1500-talen. Adame hörde till öns ursprungsbefolkning, guancherna. Han levde sitt normala liv i det område som numera heter Tegueste. När erövrarna kom måste Adame tillsammans med sin far kämpa mot dem. Han blev fångad under slaget och fadern försvann från hans liv. Adame visst inte om fadern hade dött eller om han fortfarande var vid liv när han själv fördes till ett skepp som sedan seglade till den Iberiska halvön och slavmarknaderna där.
Adame levde 12 år som slav i Kastilien. Han hade blivit (tvångs)döpt till den kristna tron. Han hade lärt sig Kastiliens språk, seder och vanor. År 1508 ansökte augustinmunkarna hos de katolska kungarna Isabel och Ferdinand att få ta med sig slavar till Tenerife som härstammade från ön. Munkarna skulle bygga nya kloster på Tenerife. De behövde folk som kunde fungera som tolkar och som byggnadsarbetare. På detta sätt kom Adame tillbaka till sin ö – där under hans frånvaro mycket genomgående förändringar hade ägt rum.

Tillbaka på Teneriffa tillbaka ville Adame se igen sitt älskade Tegueste. Han ville färdas längs de gamla stigarna genom Anagabergen. Han ville se den grotta igen, som ibland varit hans och hans fars fristad och gömställe. Skulle det finnas något i grottan som kunde tala för honom att fadern hade överlevt eller dött i striderna?

På Adames spår från La Laguna
Vi träffades på Plaza Adelantado – som fått sitt namn efter Tenerifes första guvernör och de katolska kungarnas representant, Tenerifes erövrare Alonso Fernandez de Lugo. Där fick vi vår mentala matsäck för resan av Vicente Zapata. Han delade också ut tio små påsar sydda av säckväv, som innehöll var sin pappersark. På dessa pappersark fanns en skildring om Adames erfarenheter och känslor för att läsas på olika viktiga punkter längs vägen. Ingrid fick ett med sigillförseglat brev - "salvoconducto", som skulle vara användas vid ett senare skede.

Adames resa till Tegueste började på torget framför det tidigare augustinklostret. Idag heter denna byggnad Cabrera Pinto. Bredvid byggnaden finns rester av väggar till klosterkyrkan som brann på 1960-talet. För att dessa byggnader i sinom tid kunde resas, behövdes det guancheslavar som Adame, deras starka kroppar och händer. Vicente Zapata visade oss en stadskarta från den tiden då La Laguna blev grundad. Gatuplanen för den gamla stadsdelen är idag precis likadan som den var då på i början av 1500-talet. Det var väldigt enkelt att lokalisera klostret på denna gamla karta.

Mot Anaga
Vi gick på gatorna, som var lagda på tidigare stigar och kronans vägar. Sedan stannade vi vid vattenkanaler och en gammal flodbädd från 1500-talet. La Laguna slätt, Vega lagunera, hade i början varit obebodd. Öns ursprungsbefolkning levde högre upp på de omkringliggande sluttningarna. De tidigaste nybyggarna ville inte bygga sina hus på den bördigaste marken. De som kom senare var inte intresserade av att bevara denna bördiga odlingsmark, utan byggde där det var lätt att bygga.

Vicente Zapata visade en vattenränna av röd sten. Den var mycket tung. Dessa vattenkanaler byggdes också av slavarna. Vår resa fortsatte genom moderna stadsdelar. Vi kom så småningom fram till Mercedesskogen.

Nu började en lång och tung klättring uppför. Vi korsade några gånger den asfalterade bilvägen. Slutligen kom vi fram till den plats, som är känd som "Llano de los Viejos". Idag är platsen ett populärt rekreationsområde. Det fanns mycket folk där. I utkanten av platsen, vid skogen, fanns det gamla vattenhämtningsställe, som Adame letade efter här. Nu var det också dags att ta fram vattenflaskorna och öppna matsäckarna. Solen sken het och luften var också het. Svetten rann ymnigt från hela kroppen.

Från Llano de los Viejos leder en  1,1, km lång stig till Cruz del Carmen. Oväsen och bilarnas motorljud hördes långt inne i skogen och vi valde att inte gå vidare. Där i skuggan av gamla lagerträd stannade vi för att lyssna Adames "röst", när han delade dina känslor i närheten av denna plats. Han hade också träffat en mansperson på vägen som hade försökt att hindra honom från att fortsätta sin resa.

Intill parkeringsplatsen vid Cruz del Carmen fyllde vi på våra egna vattenreservoarer och fortsatte sedan till infocentret. Där träffade vi Carmen Rodriguez Lopez, som på 1500-talets sätt konstaterade att vi inte hade rätt att gå vidare, och att vi var tvungna att vända tillbaka. Nu kom Ingrids förseglade fribrev - ”salvoconducto" väl till pass. Det gav oss tillstånd att fortsätta resan.

Mot havet och Bajamar
Resan fortsatte. Efter Cruz del Carmen  vände stigen neråt mot havet och Bajamar. Vicente Zapata, som hade promenerat vägen flera gånger förklarade att vi skulle gå minst 45 minuter tills vi stannar nästa gång. Medan vi vandrade där i skogen tittade vi på olika lagerträd som fanns där. Vi funderade tillsammans på deras namn på olika språk och vad de tidigare användes till. Tidigare hade vi haft vägsällskap av Carlos Velazquez som är en levande uppslagsbok när det gäller växtvärlden mm. Och nu väntade vi på att få träffa igen honom och att få svar på våra frågor.

Vid nästa anhalt satt vi oss igen i en cirkel. I mitten av cirkeln lades en duk. På denna samlas allt det goda som El Aderno hade skänkt oss, getost, oliver, mandlar, fikon, bröd, vatten och rödvin. Sist öppnade vi en låda där man packat ner traditionella bakverk med fyllning av sötpotatis. Medan vi satt där, började det hända något i skogen på andra sidan av stigen. Det såg som där fanns ett par guanchemän och en kvinna som betraktade oss och vad vi gjorde. Kanske var de några som hade flytt in i skogen, för att inte bli tvångsdöpta eller sålda som slavar på någon slavmarknad på den iberiska halvön. Uppenbarligen utgjorde vi inget hot mot dem, eftersom de verkade dra sig tillbaka längre in i skogen.

För vår del gick resan nu vidare. Först fortsatte vi en stund mot havet och Bajamar och började sedan gå mot Tegueste. Vi passerade genom en skog som bestod av nordamerikanska tallar (Pinus radiata). Havet var nu synligt längst ner till höger. Efter en stund började vi se Tegueste mer och mer. Vid ett vägskäl stod en vägskylt som pekade ner mot Tegueste. I stället av att välja den anvisade stigen, började vi gå igen mot havet. Syftet var att gå en annan stig rund Tegueste dalen, så att vi kunde fortsätta att titta på det genom Adames ögon.

Tegueste kommer närmare
Träd blev glesare och försvann. Stigen började gå ner mot dalen. Lite längre fram ledde stigen förbi en rund tröskplats och fortsatte upp till en annan kulle. Denna runda tröskplats påminde Adame om den tagoror – tingsstenar, som tidigare funnits på detta ställe. Han mindes hur byns gamla och visa män hade suttit i denna stenring och förhandlat om olika viktiga frågor för bybornas väl. Adame hade i hemlighet betraktat detta när han var liten. Senare fick han följa med sin far dit. Och som vuxen man fick han sitta där som representant. Nu var alltså tingsstenarna borta och en tröskcirkel var lagd i deras ställe. Lite högre upp stannade Adame vid toppen av kullen – Rincon. Därifrån kunde ha se hela dalen och de nya tillfartsvägarna dit, Las Canteras, Las Penuelas, El Portezuelo ...

Kvällen började mörkna. Adame hade beslutat att vara framme i Tegueste före mörkret. Vid det slutliga målet för denna resa fanns en viktig sak att ta reda på. En lång och svår nedstigning längs den steniga stigen mot Tegueste började.

Vid ankomsten till Tegueste sökte Adame den grotta som är gömd i ravinväggen intill utkanten av Tegueste. Denna grotta hade varit ett skydd och gömställe för Adame och hans far. Grottöppningen var trång och liten, men insidan av grottan rymlig. Gömt i grottan fann Adame det vad han hade kommit för att söka. Han fann sin fars herdestav, som var där den skulle vara, under alla dessa 12 långa år som gått. Staven var ett tecken för Adame om att fadern inte dödats i strid mot kastilianska soldater. Nu kunde han börja söka sina återstående familjemedlemmar.

När mörkret föll över Tegueste hade vi vandrat hela Adames väg. Det hade tagit oss mer än 10 timmar. Det som vi upplevt kändes väldigt starkt. Vi hade vandrat vid tiden för öns erövring. Vi hade upplevt hur det känns att titta på en omgivning som en gång varit välkänd, men som sedan på många olika sätt blivit oigenkännbar. Vi hade upplevt ”återföreningens” glädje. Resan hade varit väl värd mödan. Den var för mig ett personligt styrkeprov. Jag kunde och orkade gå långt.

Mina bilder under dagen

Denna bild är tagen av Valerio del Rosario, El Cardón

 Tack Vicente Zapata, tack Adame, tack alla medvandrare, tack El Cardón, tack El Aderno…

September 2012 ©Gracia Penttinen
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.

Vin – mat och turism på El Hierro

Under sommaren 2012 hade jag möjlighet att vistas en tid på ön El Hierro. Det viktigaste var att delta i en tredagars kurs om vin, mat och turim. Kursen organiserades gemensamt av El Hierros östyrelse, El Hierros vindistrikt och La Lagunas universitet. Många lärare var redan bekanta från tidigare kurser  på Tenerife. Under denna kurs var huvudfokus naturligtvis  på ön El Hierro.

Huvudlärren, Dr José Antonio Lastres Segret, hade gjort en presentation av El Hierro, öns naturresurser och landskap . Han gav oss en tillbakablick i vinodlingens historia på ön och berättade om dess nuvarande situation. Dr Lastres konstaterade att hierroborna bör komma ihåg att de lever på en ö, där det finns underbar natur, och att många människor skulle bli glada, om de bara visste om dess existens och om möjligheter som ön erbjudar till en besökare. .

Kursens mest långresta gästföreläsare var  Dr Virgilio Borges Loureiro, doktor och vinmästare från Lissabons tekniska universitet. Han känner väl till de atlantiska öarna, och har fördjupat sig särskilt i vinodling och de traditionella sorterna på de olika öarna. Vi fick virtuellt följa med honom till ön Pico på Azorerna för att se hur man där har lyckats med vinodling under mycket ovanliga omständigheter. Varje vinstock har planterats i ett hål som fick borras in i lavastenen. Tack vare detta är detta säregna vinoldlingslandskap taget på UNESCO: s världsarvslista. Dr Borges talade också om högkommersiell vinodling  och dess motsats,  vinodling  som del av kulturen. Den kommersiella vinodlingen har funnits kanske 40 år, vinodlingen som kultur under flera tusen år. Detta får vi inte glömma. De mer än femhundra åriga vinodlingarna på  El Hierro utgör en viktig del av öns kulturarv.

Dr Borges  berättade hur det tidigare inte fanns ”vino Tinto”. Vinet var bara rött, ungefär som nuvarande "Clarete" (som tillverkas av röda och vita druvor tillsammans).  I första början var det munkarna i klostren som sysselsatte sig med vinodling i Europa. Vinet skulle användas vid nattvard. Och det var vitt. Det klarröda vinet, nästan med samma färg som dagens rosévin, ansågs motsvara "Kristi blod". Det mörkröda, tinto, var djävuls färg.

Dr Borges hade hunnit besöka El Hierros vingårdar och smaka deras viner. Han var mycket förtjust i smaken på vin, öns mäktiga natur och skulle absolut besöka ön igen med sin familj.  Efter att ha noterat hur vissa sorter av vinstockar hade spridits till alla delar av världen, var han helt övertygad om, att om man på El Hierro och på de övriga öarna skulle byta ut stockar eller blanda sina traditionella odlingar med främmande sorter, så som tex. "för Pinot Noir, Cabernet Savignon, Syrah etc," så skulle det blir ett dödsslag mot öarnas viner. De skulle helt förlora sin egen speciella karaktär. Kanarieöarna har cirka 100 olika typer av vinstockar, som inte finns någon annanstans i världen.

I kursen ingick också en "rundabordssdiskussion". Både lärare och de 16 kursdeltagarna var aktiva i denna diskussion. Inledningsvis var hierroborna omtagna av sin känsla av en sorts av maktlöshet. På ön finns inget organiserat.  Bl a finns det informationscentra, men inte pengar för att hålla dem med personal. Öbefolkningen har hittills inte heller lärt sig att värdesätta detta som finns och händer på ön. T ex har man inte vetat att dra ”nytta” av den vulkaniska aktivitet som sedan flera månader pågår i södra delen av ön. På andra håll i världen lockar liknande situationer mycket nyfikna besökare.

När det gäller om vinodling eller dess framtid på El Hierro, konstaterades att denna verksamhet kräver heroistiska satsningar.Vingårdarna är små och de flesta av jordbrukarna redan gamla. De flesta har inte heller lärt sig att uppskatta det  egna arbetet. Lika lite har de insett hur stor deras arbestsinsats verkligen har varit. Vinodlingens kontinuitet och dess påverkan i att bevara landskapet är inte heller allmänt kännt.

Undan för undan mojnade det mest stormiga i diskussionen och man började se de positiva möjligheter som faktist fanns. Utbildning och språkinlärning ansågs som en viktig del av förbättringen. Lärarna från Universitet i La Laguna (Tenerife) påminde om möjligheten att skapa gemensamma projekt med universitetet och därmed få stöd för vad man saknar på El Hierro. Dr Eduardo Parra Lopez  som hade hållit en föreläsning om informationens on affärsmöligheternas snabba spridning via Internet, påminde om denna sanbbhet och hur information verkligen sprider sig över hela världen. Målgrupper, köpare och konsumenter kan finnas överallt  på Jorden.

Till den tredje dagens morgon hörde en avsmakning av vin, honung och choklad. Mästarsmakaren och vinmästaren Juan  Enrique de Luis Bravo från Tenerife, började sin ”undervisning” genom att berätta om betydelsen och vikten av de alla fem sinnena. Han konstaterade att i dagens samhälle har man fått sinnena försvagade och även förstörda. Smaken och lukten förstörs genom konstgjorda kryddor, tillsatser och parfymer. Hörseln  skadas av ständig buller och bakgrundsmusik i hög volym. Känseln och tillhörande beröringen förstörs ab snabbsex. Vi glömmer att huden är ett sinnesorgan som täcker 2 kvadratmeter. Att använda sinnena och njuta är något som vi behöver lära oss igen.

Efter denna inledning fick vi sätta oss ögonbindel. Vi kände efter, luktade på och smuttade på ”något” som vi hade fått lagt på tallriken framför oss. Efter att kännt med fingrarna och slickat av dem, kunde vi upptäcka det att rörde sig om honung. Resten av Juan Luis Enrique de Bravos tid användes till att provsmaka på Vinikooperativets sött vitt vin och deras traditionella röda med olika chocklader och honung..

Under sista timmen av kursen sammanfattade Gabriel Santos det som vi lärt oss och hört under dagarna. Han frågade oss om vi trodde att det var möjligt att se vin och mat i ett större utbudssammanhang  Alla svarade ”ja” till denna fråga. I konceptet kan ingå ett  mycket stort utbud, bestående av naturupplevelser, historia, vandring, arkitektur, musik osv.- allt som ingår i ett vanligt liv. Sedan visade han oss video, som presenterar Tacoronte-Acentejos vinområde på Tenerife. Tyvärr finns inte ännu något liknande om El Hierro.

Som en bra avslutning på kursen lovade Juan Enrique de Luis Bravo att återvända till El Hierro i september för att inviga hierrobor i vinsmakningens ädla konst

Vi ägnade en eftermiddag för att besöka öns vinkooperativ Viña Frontera. Organisationens ordförande Don Goyo Armas Benitez välkomande oss och berättade om hur allt kom till, nästan samtidigt som El Hierros vindistrikt grundades (1994). .

Under besöket fick vi se de olika enheter som ingår i vintillverkningen. Så småningom kommer tillverkingen att flyttas till byggnadens nedre del och i det utrymme som blir ledigt, kommer att anordnas ett vinmuseum för El Hierro.

Besöket avslutades med avsmakning am de olika vinsorter som Viña Frontera tillverkar.

Mina bilder från besöket på Viña Frontera

September 2012, © Gracia Penttinen
All rights reserved. Ingen del av texten får lånas utan skriftligt tillstånd från upphovsmannen,  enligt lagen om upphovsrätten.