I de tidigare jordbrukssamhällena brukade man ha fester som var bundna med skördetiderna och med årstidernas växling. Några kanske fortfarande minns tiderna rund kandelaberdagen (som på de Kanariska öarna är den första Candelaria dagen), eller Mikaelsdagen..
Efter religionsreformen gav sig helgonen så småningom ifrån folktraditionerna inom Norden. På Kanarieöarna hör helgonen däremot till vardagen. Varje liten ort har sin större händelse och sitt eget helgon och varje samhälle likaväl.
På de Kanariska öarna har man odlat vin sedan mer än 500 år och vinet har naturligtvis sina tillhörande speciella helgon.
Vinodlarna eller vinbönderna firar den 10 oktober sitt helgon
San Lorenzo, eller den Heliga Lauritius.
San Simon, den Heliga Simon, är också ett av helgonen runt vin. I Latinamerika är han de berusades helgon.
Men den allra viktigaste av alla vinhelgon på Kanarieöarna är
San Andrés, den Heliga Andreas. Hans högtid äger rum i slutet av november.
Själva San Andrés dag är den 30 november. Men kvällen innan, den 29. november, öppnas vinkällarna med stora festligheter. Nu är årets vinskörd förvandlad till ungt vin. Till festligheterna hör förutom vin också traditionell mat. Tillställningen kallas ibland ”cata populär”, dvs folklig vinavsmakning. Ordet ”cata” används annars i samband med organiserad vinavsmakning. Under kvällen inmundigas vinet med rostade kastanjer, stekta sardiner eller med ”carne fiesta” – festkött av svin – och bröd som är kryddat med anis. På några ställen kan också få kastanjerna kokta i aniskryddat vatten.
Gilberto Alemán, författare till boken ”
Se abren las Bodegas” (Man öppnar vinkällarna) berättar om traditionerna omkring öppningen av vinkällarna. Han jämför avkorkningen av faten med nytt vin med att släppa detta vin från fatets bojor”. ”
Den Heliga Andreas står på sitt altare och ser hur hela öbefolkningen under kvällens lopp blir tokiga av glädje för att källarna har öppnats. Festfolket håller ett vinglas i varje hand. Vinflaskan på bordet öppnas försiktigt för att det de möjliga oklarade resterna skulle stanna kvar i flaskan. I vinglasen finns det lite "bubblor”. Samtidigt i Icod de los Vinos åker man ”brickkana” på vissa gator. I Puerto de la Cruz drar folk skallrande metallskräp på gatorna".
Historien berättar om San Andrés som somnade i fyllan. Syftet med den högljudda festen är att väcka denna sömntuta. Under denna natt är det nog inte många andra heller som kan hålla sig vaken under denna natt. Man drar allsköns metallskräp, även gamla badkar, på gatorna. Småpojkar med lyckligt leende på ansiktet springer och drar efter sig tomma ölburkar – ”chachorros” som är bundna i ett långt snör. Ju mer oljud, desto bättre. San Andrés ska inte sova längre.
I San Juan de Rambla och speciellt i Icod de los Vinos åker man kana på några mycket branta gator. Fortskaffningsmedlet är en bricka som man har strukit på undersidan med tvål – cebo – eller fett, för att den ska glida bättre. Hastigheten av färden beror på hur brant gatan är. Ibland når man en hastighet av 40 km/timme. Nere vid slutet av gatan har man lagt en hög av gamla bildäck för att göra nedkomsten behagligare. Denna tradition förekommer även i
Garafia på La Palma. I
Santa Ursula, La Corujera, åker man med en bräda eller kärra som har bullrande trähjul.
Det finns många historier om San Andrés. Enligt med mest kända, berusade han sig och somnade i fyllan. Småkillarna blev tvungna att väcka honom med ”chahorros”. En annan historia berättar hur detta haltande helgonets fylla fortsatte fram till slutet av november, medan andra helgon lade av redan vid alla helgonens dag. Några säger att syftet med oljuden egentligen var att skrämma bort gräshoppor för att dessa inte skulle skada odlingarna. Oljuden kan också ha kommit som en följd av att vintillverkarna tidigare rullade sina fat till stranden för att tvätta dem rent i havsvatten….
Trots alla dessa historier är den ”äkta” San Andrés inte på något sätt bunden till vin. Han var ju bror till San Petrus – Den heliga Petrus (han med nycklarna), en apostel och fiskare. I de bibliska berättelserna om deras verksamhet nämns inget om vin. Gilberto Alemán förmodar att det i stället av de heliga skrifterna kan ha uppstått ett underverk under någon San Andrés kväll i någon vinkällare, som sedan har blivit ihågkommet. Däremot, berättar han, sägs det i de heliga skrifterna att Noa hade upptäckt vinets njutningar. Sedan dess har mänskligheten blivit förförd till att dricka vin.
Gilberto Alemán påminner om att San Andrés är Skottlands skyddshelgon. Jämför man Tenerifes flagga med det skottiska helgonets flagga kan man se att de är likadana, dvs. på Tenerifes flagga är egentligen San Andres´ flagga. (Har inte kollat denna uppgift!!!)
Med hänvisning till de gamla tiderna då man rent av bråkade om kanariska vinerna med folk från de Brittiska öarna konstaterar Alemán att: ”om man först exporterade Malvasia vin från Tenerife till de brittiska öarna, så nuförtiden skickar Skottland sin whisky till de Kanariska öarna”. ”Visserligen”, säger han, ”är vin alltjämt den mest omtyckta drycken på dessa öar”. Enligt honom är örikets vin ”som en öppen dörr till olika dofter och smaker, som härstammar från druvor som vuxit i öarnas gamla vulkaniska jordmån”.
Det finns även andra fester som hör till vintillverkninges olika faser. En av dessa fester är naturligtvis skördefesterna. Dessa firas speciellt på Lanzarote och La Palma med stora festligheter under augustimånaden.
November 2010 ©Gracia Penttinen
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.
