Skönhet uppe på höjderna – på Las Cañadas del Teide

Det blomstrar i mitten av Tenerife, i nationalparken av Las Cañadas del Teide Vanligtvis ser de nordiska turisterna detta område i de olika nyanserna av färgerna brunt, grått och grönt, torrt och nästan ogästvänligt. När säsongen är slut och de nordiska turisterna borta – förvandlas detta område helt. Då är blomstertiden kommen även här. På våren och försommaren är denna subtropiska alpvärld ett färgernas och dofternas bedårande rike.

Där uppe finns olika växtarter som endast växer inom ett enda begränsade område. En av dessa är Teide violen  (Viola cheiranthifolia, Violeta del Teide). Än så länge har jag sett denna mycket rara lilla blomma bara i bilder. Den växer endast på sluttningarna av Teide, ända upp till toppen av berget.

Snokörter

Det som just nu väcker uppmärksamhet är de manshöga Jättesnokörterna (Echium Wildpretii, tajinaste rojo). Under åren har jag träffat där uppe folk som är så begeistrade i dem att de kommer från Europa på försommaren bara för att kunna se Jättesnokörten i blom.

Denna snokört hör till samma familj som den sirliga nordiska förgätmejejen. Det känns nästa obegripligt när man i tankarna jämför denna ljusblåa lilla blomma med den ståtliga och mäktiga snokörten.

Jättesnokörten förbereder sin blomma under två, ibland tre år. Därefter blommar den stolt i all sin prakt. Blomställningen har olika färger under denna process. I början är de små blommorna lysande röda, med en aning mot blått. När dessa har blommat ut och blivit torra är de blåa. Sist blir allt grönt och det som slutligen blir kvar av blomställningen på sluttningen påminner om fiskskelett, som så småningom fälls ner av vindarna. Under vintersäsongen får turisterna titta på detta skelett och i fantasin skapa en bild av den magnifika blommande växten – eller kanske köpa ett kort om blomman.
Snokörten blommar en enda gång under sitt liv. Den producerar då ett väldigt stort antal små frön för att garantera uppkomsten av nya generationerna, därför att endast en liten del av kommer att bilda en ny växt. Där snokörten blommar, lockar den till sig massor med bin. Dessa å sin sida får av snokörten beståndsdelarna till en honung som är ljusgul.

Snokörten som art var hotad då när det fortfarande var tillåtet att valla getter i Las Cañadas. Getterna älskade, och skulle nog fortfarande älska, bladrosetten av denna växt, om de skulle kunna komma åt den.
Färgen av dessa bladrosetter skiftar åt grönblå. De är väl synliga även under vintern. Bladen är övertäckta av små hår som isolerar dem så att kölden inte fryser ner dem. Tack vare dessa hår kan snokörten klara sig under de stora förändringarna i temperaturen som finns inom Nationalparken.
Detta år (2011) finns det ovanligt mycket blommande snokörter..

I Las Cañadas växer ytterligare en snokört, (Echium Auberium, Tajinaste picante), vars blommor är himmelsblåa. (Tyvärr känner jag inte till denna blommas svenska namn). Den kan vara lite svårare att finna än jättesnokörten. Den brukar växa på slätten i närheten av observatoriet i Izaña, men det verkar som om denna blåa snokört har svårigheter att överleva just där. I år hittade jag där endast två blommor, även om jag vandrade runt för att hitta flera.

Att jag inte fann flera kändes oroande. Därför tog jag kontakt med Carlos Velasquez García, som arbetar som guide i parken och som känner varje vrå av den. Han tröstade mig och berättade att det fanns gott om den blåa snokörten uppe på höjden av Montaña Blanca. Dit upp kommer man genom att ta stigen mot Teide som börjar vid foten av Montaña Blanca. Men den allra enklaste vägen till att se denna vackra blomma är att göra ett besök på informationscentret vid Portillo. Där finns den planterad, men alltjämnt lika vacker. Så, det finns möjligheter…

Gingster

Den vackert doftande Molnginsten (Spartocytisus supranubius, Retama del Teide) blommar också just nu. Varje buske blommar individuellt, vilket innebär att samtliga buskar inte blommar samtidigt. På detta sätt kan var och en av dem få del av uppmärksamheten. Blommorna kan vara gräddvita, svagt ljuslila eller ljusröda. Doften av dem är starkare an doften av liljekonvaljerna. Den honung som bina utvinner från Molnginsten är relativt mörk. Före blomningen påminner Molnginsten närmast om en slumrande gröngrå rishög. Under vintern har den inga blad, och växten har riktigt ”stängt” in sig, för att skydda sig mot den starka solen och iskalla vinden. Det är nämligen möjligt att dessa båda råder samtidigt inom området. De pyttesmå ljusgröna bladen bryter ut först efter blomningen. Samtidigt berättar de om att busken har hunnit blomma, när man ser bladen. Slutligen kommer fram små fröbaljor. Molnginsten tillhör nämligen till baljväxterna.

Molnginsten fanns också tidigare på getternas favoritmeny. Numera bespisas den av kaninerna och bergslamm (Muflon). Dessa djur importerades tidigare till ön och utgör numera ett verkligt hot för naturparkens växtvärld.

Den andra doftbomben är den lysande gula Teideginsten (Adenocarpus viscosus, Codeso del Pico). Färgen av grenarna och bladen av denna buske är mörkgrönare än Molnginstens. Bladen påminner om ljungens ”spikaktiga” blad. Teideginsten doftar nästan ännu starkare än Molngingsten.
När dessa två buskar blommar kan de dofter som strömmar in genom det öppna bilfönstret åstadkommer huvudverk tack vare sin intensitet.

Andra blommor

Andra växter som blommar just nu är det lysande gula Teidestillfrö (Descurainia bourgeauana, Hierba pajonera). Denna blomma hör egentligen hemma på sluttningarna när till Izaña, men träffas även in andra delar av parken. När man kommer från riktning La Orotava, via Portillo, har lite längre borta mot mitten av parken en lavakulle, som kallas för Montaña Mustaza, senapsberget. På dess mörkbruna sluttningar lyser Teidestillfrön som gula stjärnor. Om vi sedan betraktar den honung som bina samlar från dessa blommor, ser vi att den är lika brun som det senapsberg som blommorna växer på. Det lokala namnet Hierba pajonera (paja= halmstrå) berättar enligt min uppfattning om Teidestillfröns framtid. När det har blommat ut, blir kvar en sorts liten buske vars färg påminner om gamla halmstrån..

Till de allra första blommorna på våren hör Teidekårel, (Erysium scoparium, Alheli del Teide). I allra första början kan man träffa på den i närheten av Parador hotellet, bakom det blivande informationscentret. Nu i början av juni träffar man fortfarande Teidekårel, t ex i närheten av informationscentret i Portillo.

 Den mörkblåa Teides kattmynta ( Nepeta teydea, Hierba del Teide) och prästkragsliknande Teides buskmargerit (Argyranthemum tenerifae, Margarita) blommar också just nu.

Den ljusröda Cañadas tofsvädd (Pterocephalus lasiopermus, Rosalillo) är precis i början av sin blomning.

Eftersom de olika arterna blommar på lite olika tider, påverkar detta också färgnyanserna på nationalparken. Ibland är gult och vitt de starkaste färgerna, ibland skiftar denna värld till blått eller rosa.

Och undan för undan återvänder världen till sina jordnära grundnyanser, som också utgör en skala från gröngrå till brun, till röd, svart och ända till turkos.

P.S. Las Cañadas del Teide i mitten av Tenerife är i åldersordningen den tredje av Spaniens naturparker. Den grundades i januari 1954 och blev tagen på UNESCOs världsarvslista 2007. Ett av urvalskriterierna var områdets speciella växtvärld.

Juni 2011 (©) Gracia Penttinen
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.

Mer bilder