Karnevalen på Teneriffa har sagts att vara den största karnavalen i hela världen, enl Guines rekord bok.
Denna stora fest förbereds på ön under flera månader. Huvudkontoret för händelsen finns i öns huvudstad Santa Cruz de Tenerife. Därutöver finns karnevaler i Puerto de la Cruz och i många andra städer.
År 1980 blev karnevalen i Santa Cruz utsedd till en international turistfest. År 2000 blev Santa Cruz världens karnevalhuvudstad (Capital Mundial del Carnaval).
Troligtvis är det inte många människor som ens kan tänka att det finns en koppling mellan karnaval och de kyrkliga aktiviterna. Tidpunten för karnaval är nämligen helt beroende av tidpunkten för påsken i den kyrkliga kalendern.
Samtidigt kan man också komma ihåg att ett flertal av årliga katolska fester har blivit placerade i samma dag/vecka då man redan under hedningatiden firade något speciellt. Detta gäller också för karnaval och dess bakgrund.
De olika tidigare ”benämningarna” för karnaval hade att göra med en förberedelse för en lång fasta genom att äta och dricka ”i förväg”. Före kristendomens genombrott firades vinterns slut ungefär vid samma tidpunkt som dagens karneval.
Det finns ingen klar uppgift om ordets ”karneval” ursprung. Man antar visserligen att det skulle härstamma från de latinska orden ”
carne” och ”
levare”, vilket betyder ungefär ”avstå från köttet”, eller med andra ord att gå över till fastan.
”Redan de gamla romarna” - antika historier
Man firade en sorts företrädare för karneval i Tvåflodslandet redan för 5000 år sedan. En gammal babylonisk skrift från den tiden berättar att under prästkungen Gudeas tid firade man sju dagar efter nyår. Detta var den symboliska bröllopstiden för gudomen.
I skriften beskrivs hur “Idag mals inte säd. En slavinna är likvärdig med sin herrinna, och en slav likvärdig med sin herre. De mäktiga och de låga värdesätts lika mycket”. I detta sammanhang förverkligades för första gången principen för jämlikhet under karnevalfirandet. Denna princip gäller fortfarande under karneval.
I det tidigare Medelhavsländerna hade man festiligheter som hörde till naturens uppvaknande på våren. I Egypten hade man fester till äran av gudinnan Isis. Grekerna firade sin gud Dionysos. Romarna firade under dagarna 17-19 december saturnalier till äran av guden Saturnus.
Som en del av detta firande var att alla samhällsklasser hade sinsemellan likavärde och att alla blev bjudna till denna genemsamma fest. Slavar och herrar bytte roller sinsemellan. De satt tillsammans vid samma bord som var dekorerade med myrtkransar, drack och åt av hjärtans lust. Under denna period pratade de fritt med varandra och kastade små rosor på varandra.
Denna romarnas vana att kasta rosor ledde troligtvis till det moderna sättet att kasta konfetter i samband med några fester. Romarna hade också processioner med hästdragna dekorerade vagnar.
I några sammanhang förmodade man att gamla keltiska riter hade haft en påverkan på karnevalsfirandet. Dessa riter hörde till övergången från den kalla vintertiden till den varma och fruktbara sommarperioden. Man ville jaga iväg vintern och folk klädde sig till skräckskapande naturandar och åstadkom det värsta möjliga oljudet med olika “instrument”. Vissa är dock av den uppfattningen att dessa riter fanns för så länge sedan att de inte längre kan finnas i folkminnet. Därmed kan de inte vara någon förebild som helst för karnevalen.
I det medeltida Europa firades i början av januari, från 1200- talet till 1600-talet, en
narrfest. Dessa var dock inga kyrkliga festligheter.
Kyrkan och religionen träder fram
Vårdagjämningen och första fullmånen efter den är viktiga milstolpar när det gäller placeringen av påsken i den kyrkliga kalendern. Tidpunkten för påsken å sin sida bestämmer när fastan ska börja och därmed slutpunkten för innevarande årets karneval.
Placeringen av påsken i den kyrkliga kalendern har blivit diskuterad åtminstone i kyrkomöten av åren 325, 600 och 1091. Före det andra kyrkomötet ägde också rum övergången från den julianska kalendern till den gregorianska kalendern. Detta i sin tur innebar att på några orter fanns samtidigt två olika kalendrar i bruk, med var sin begynnelsedag för karnevalen. Denna praxis var fortfarande i bruk under 1600-talet.
Landsbygdsbefolkningen brukade starta sin fasta efter den tidigare kalendern, medan herrskapsfolket kom i gång senare efter den nya kalandern.
Den första dagen av den moderna karnavalen är sk.
Askonsdag. Detta följer beslutet från 1091 års kyrkomöte enligt vilket fastan ska sättas i gång på askonsdagen. Placeringen av denna speciella onsdag - askonsdagen å sin sida är beroende av påskens placerging i den kyrkliga kalendern.
Under den nyare tiden
Efter religionsreformen separerades i de protestantiska länderna fastan från påsken. Samtidigt försvann också andra seder och bruk som hade hört till fastan.
Därefter finns karneval närmast i de romersk-katolska länderna eller i de romersk-katolska områdena i olika länder.
Kända karnevaler förum de Kanariska öarna är t ex karnevalen i Rio de Janerio (Brasilien), Venedig (Italien), Quebeck (Kanada), Stevelot (Belgien) och Cadiz (Spanien). I södra USA finns också en karnevalstradition. Där användes då namnet “Mardi gras (fettisdag) som härstammar från franskan.
Om fastetiden
Fastetiden inom kristendomen är den sju veckor långa perioden före påsk. Askondag börjar denna fastetid samtidigt som den avslutar karnevaltiden. Tidigare var det viktigt att låta blir att äta kött under vanliga veckodagarna. Dansen ansågs inte heller vara lämplig under fastan. Dessa bruk började luckras upp under 2000-talet.
Det täckta korset i kyrkan är symbolen för påsken.
Inom den romersk-katolska kyrkan är fastan också en tid för botgöring. Under fastan åt man förr inget kött, inga mjölkprodukter, ägg eller drack vin. Det finns katoliker som inte äter några sötsaker eller använder några njutningsämnen, såsom t ex kaffee, thé eller alkohol. Det finns också troende som inte tittar på TV eller lyssnar på musik och som begränsar sina bar- och restarantbesök.
Man brukar inte fasta på söndagen.
Fastan förekommer också inom andra religioner än den katolska, så som t ex fasteveckan Ramadan inom islam. Anglikanerna fastar också, såväl som ortodokserna och några protestanter. Med fastan kan man visserligen även hänvisa till den allmänna asketismen före påsken.
Askonsdagen
Askonsdagen (från latinets Dies Cinerum) är inom de romersk-katolska länderna och områdena den första dagen av den 40 dagar långa fasteperioden. Syftet med fastan är att under dessa dagar minnas de 40 dagar som Jesus enl Bibeln tillbringade i öknen i bön och fasta.
Datumet för askondagen, precis som för andra religiösa fester inom den romeskkatolska kyrkan, bestämms alltså därfter hur den rörliga påsken faller för resp året.
Enligt detta system faller askonsdagen 46 dagar före påsksöndagen. Det första möjliga datumet för askonsdagen är den 4. februari och det sista möjliga den 10. mars.
T.ex år 2014 föll den på den 5, mars, år 2015 den 18 februari. År 2016 faller askondagen på den 10. februari.
I den ortodoxa religionen firar man ingen askondag. Deras fastetid börjar på den lördag som faller på den sjuden veckan före påsken.
Januari 2016, ©Gracia Penttinen
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.
.svg.png)
