Vinskörd på Alma de Trevejos ekologiska gård i Vilaflor.

För ett par veckor sedan fann jag i Facebook inbjudan till skörd av vindruvor på Alma de Trevejos ekologiska gård i Vilaflor.

Det kändes lockande och jag tyckte att det blev möjligt att slå tre flygor i en smäll; skörden, se en ekologisk gård och vara i Vilaflor. Dit. Jag ringde dem och blev bjuden att vara där nästa måndag morgon.

Min vän Maiju lovade att komma med. Hon fick också en ytterligare vän att ansluta sig i gruppen.

Så vi samlades vi tre ”utländska” kvinnor på parkeringsplatsen intill gårdens huvudbyggnad. Men vi var inte tidiga nog, utan alla andra redan hade lyckats åka ut. Genom ett telefonsamtal fick kontakt med Antonio, som organiserade skörden. Han skickade iväg någon att hämta oss. En ung kille kom. Sedan stod vi lastflaken på väg mot nya erfarenheter. Samtidigt fick jag en minnesbild från min barndomstid i Norra Finland där vi oftast fick åka på samma sätt och på liknande vägar

Skördarna
Det fanns flera skördare utöver oss. Där fanns några familjemedlemmar och ett par avlönade herrar. Här på övre delen av Vilaflor odlas vinstockarna tradionellt på ett sätt som kallas "Vaso" plantering, dvs. stockarna växer fritt utan stöd. Vinodlarna anser att vinranakorna kan med hjälp av detta odlignssätt få så mycket soltimmar som möjligt under dagen medan kylan på natten har en liten påverkan på dem här på 1200meters höjd ovanför havet.

Inledningen till vårt nya ”jobb” var en kort förklaring hur vi skulle klippa av druvklasararna Vi skulle gå längs rader och samla samtliga klasar, ovsett om de verkade vara under-eller övermogna. En plastkorg under armen och trädgårdsax i handen började vi söka våra platser bland vinstockarna. Efter en stund kom jag på att jag skulle behövt ha lämpligare skor. Sandalerna var inte så praktiska i detta jobb. Maiju och Satu var bättre utrustade med sina stabila vandringsskor

Det var glest mellan stockarna. Jag tyckte också att de verkade vara relativt små med hänsyn till att stockarna verkade redan gamla. Eftersom fru Angela, som visade vara gårdens ägare, fanns nära, passade jag på att fråga henne om anledning till detta. Hon bertättade att rankorna hade drabbats av parasiter och eftersom man på en ekologisk gård inte använder gifter, hade man fått skära dem kraftigt ner och de hade inte riktigt hunnit växa till.

Lite om gårdens historia
Efter att ha hört om rankorna, började jag fråga fru Angela lite mera ingåendo om själva gårdens historia. Hon berättade att gården grundades på 1980-talet av henne och hennes make, nu avliden sedan ett par år. . Mrs Angela berättade staten passerade framför henne och hennes man som grundades på 1980-talet. Ekologiskt jordbruk fascinerade dem, och för att veta mer, reste de tillsammans till Sverige och Lund. Där fanns en agronom som hette Hjallis, som blev deras ”lärare”. Jag försökte senare spåra denne Hjallis, men kyckades inte.

På vingården träffade vi Antonio Pedraza med två av sina barn. Han ansvarar för skötseln av Alma de Trevejos. Där fanns en lite äldre herr Marcelino som övervakade vårt arbete och underhöll oss samtidigt genom att berätta historier som fick oss att skratta och nästan glömma bort hur tungt det egentligen var med detta ovana kroppsliga arbete. Där fanns också en annan Antonio, en yngre herr, som hade flyttat till Tenerife från Málaga. Utanför arbetet på gården fann han sig helst i havet och fiskade. Av honom kunde vi köpa färsk fisk. Det var bara att ring honom.

80 kg per skördare
Vi skördade idag endast vita Listán Blanco druvor. Odlingsytan av dessa druvor på Alma de Trevejos är 17 hektar. Detta innebär att gården är relativt stor odlare bland andra gårdar på Tenerife, där den genomsnittliga ytan ligger under 1 ha/vingård.. Vi samlade totalt mer än 600 kg druvor, vilket utgör ca 80 kg per skördare. Maiju konstaterade att det var lättare och mindre tidskrävande att skörda druvor än att plocka samma mängd blåbär eller lingon ute i de nordiska skogarna. I år blev det relativt liten skörd av grund den årslånga torkan. Marcelino konstaterade lugnt att det skulle bli bra vin i år. Vinrankorna måste ”lida” för att det ska bli kvalitetsvin.

Antonio körde druvorna omedelbart till vinkooperativet i Vilaflor. På Alma de Trevejos restaurang kan man röda och vita viner som är gjorda av gårdens druvor. Ett annat ställe där man kan köpa, är kooperativets vinbutik på Vilaflor huvudgata Santa Catalina.

Utbetalning av lön efter jobbet
Vi hade arbetat hårt. Nu var det dags för utbetalning av lön, dvs vi skulle få mat.

Resan tillbaka till huvudbygganden gick igen på bilflaket. Det känndes redan vant. Efter att ha tvättat händerna tittade vi lite omkring, men satte oss sedan vi bordet. Vi var riktigt hungriga. Antonios fru hade redan samlat på faten. Vi började med get ost, bröd, oliver, vatten och röd vin. Marcelino varnade oss att äta för mycket, för att lämna utrymme för huvudrätten. Det var till ingen nytta. Vi var hungriga och åt. Det fanns tid för skrattet igen, fast vi talada också om mera allvarliga saker. Några veckor tidigare hade en skogsbrand härjat på den här delen av ön. Skogarna mot höjderna närmare til central Vilaflor och Las Cañadas var brunbrända. De som fanns här då hade fått uppleva hur den heta eldsväggen kom närmare. Gårdens byggander och vinodlingar hade inte blivit drabbade.

Snart kom två stora matfat till bordet. På dem fanns traditionell kanarisk "putchero", dvs. potatis, majskolvar i bitar och kött av kanarisk svart gris. Allt nyligen kokt och det smakade även om brödet, osten och vinet kanske hade redan tagit lite utrymme i magsäcken.

Rundtur i huset och lokaler
Efter maten visade fru Angela oss huset och anläggningarna. I bottenvåningen huset finns en vinkällare som byggdes 1950. Vi gick inte in där, utan nöjde oss för att till på raden av stora vinfat och känna efter ”atmosfären” av vinkällaren. Bredvid ”bodegan” finns restaurangen och restaurangens kök.

Fru Angela visade oss sedan övervåningen av byggnaden. Där finns en s.k. Lantligt hotell, dvs. utrymmen som hyrs för besökare. Fru Angela brukar bo själv här när hon besöker gården, om rummen inte är uthyrda. Rummen var bedårande. Nu började Maiju, Satu och jag att tänka på vilka 10 bra väninnor skulle vi under ett veckoslut kunna bjuda med oss hit. Det finns nämligen 10 bäddar att sova i. Här skulle vi kunna tillbringa en helg ifrån allt buller och stress. Förhoppningsvis kommer vi lyckas att återkomma.

Omgivningen av huvudbyggnaden är också värt att uppleva. Gården är ett slags liten Noaks Ar. Här finns några exemplar av ett antal gamla kanariska djurraser samlade, så som getter och grisar. Den svarta gris som vi delvis åt upp, var inte den enda, utan det finns några till att göra bekantskap med. . Här kan man också få träffa den gamla kanariska får, som inte har långhårig päls eller producerar mjölk utan är i ställer en utmärkt bra kött-och gödselproducent. Vi fick också se en annan svart gris, en liten vietnamesisk hängbuksgris.

I trädgården växer päron-, äppel, mande-, körsbär, plommon-, persika-, fikon- och apelsinträd. Det finns också ett stort antal endemiska kanariska växter. Alma de Trevejos en relativt stor gård - finca. Den totala ytan av 200 hektar.

Vi avskedades med varma tackar. Nu hoppas vi att då när skördetiden av de röda Listan Negro druvorna är inne i början av oktober  vi skulla vara lediga att komma hit igen.

Bilder som jag tog under dagen

Alma de Trevejos hemsida

Fotografier av gårdens hemsida; La Finca
Fotografier av gårdens hemsida ;La Bodega

Vilaflors vinikooperativ: S.A.T. Bodegas de Vilaflor
Namn på viner: Lajial och Las Galgas, ekologiska viner Alba Sur Tinto och Blanco
Wine Shop: Santa Catalina 13, Vilaflor

September 2012 © Gracia Penttinen
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.