Du står i en vägkorsning. Du tycker inte att det finns något speciellt att se där. Det är en helt vanlig korsning någonstans mitt i en skog … men hur skulle det vara om du visste att just där fanns en gång den viktigaste handelvägen för öns infödda befolkning. Skulle korsningen kännas annorlunda då?
Denna typ av frågor och upplevelser vill man idag ta upp i samband med att man återöppnar gamla stigar och handelsrutter och samtidigt poängterar vikten av att minnas dem. Hur ser de spåren ut och känns de, som tidigare vandrare har lämnat efter sig?
Professor
Vicente Zapata från fakulteten för kulturgeografi och turism vid universitetet i La Laguna har koncentrerat sig på att skapa upplevelserutter och utbilda intresserade. Företaget
El Cardón från Buenavista del Norte arbetar för att organisera olika äventyrsturer på Tenerife där miljöfrågorna är en del av innehållet. El Aderno är ett bageri, som också har Buenavista del Norte som hemort.
El Aderno strävar efter att använda lokala produkter i sina bakverk. Dessa tre slog ihop sina kreativa och medvetandegörande krafter och resultatet blev Adames resa till Anagas höjder och genom den vintergröna lagerbladsskogen där.
Adame, vem är han?
Adame är en fiktiv person, som kunde vara äkta. Vicente Zapata skapade honom i syftet att berätta en berättelse där Tenerifes historia binds samman med öns ursprungsbefolkning och vad som hände med dem och utvecklingen av den vintergröna lagerbladsskogen. Berättelsen förvandlades till en upplevelserutt på ca 21 kilometer för vandring under ca 9 timmar.
Adames historia började omkring tiden för erövringen av Teneriffa, i skiftet mellan 1400- och 1500-talen. Adame hörde till öns ursprungsbefolkning, guancherna. Han levde sitt normala liv i det område som numera heter Tegueste. När erövrarna kom måste Adame tillsammans med sin far kämpa mot dem. Han blev fångad under slaget och fadern försvann från hans liv. Adame visst inte om fadern hade dött eller om han fortfarande var vid liv när han själv fördes till ett skepp som sedan seglade till den Iberiska halvön och slavmarknaderna där.
Adame levde 12 år som slav i Kastilien. Han hade blivit (tvångs)döpt till den kristna tron. Han hade lärt sig Kastiliens språk, seder och vanor. År 1508 ansökte augustinmunkarna hos de katolska kungarna Isabel och Ferdinand att få ta med sig slavar till Tenerife som härstammade från ön. Munkarna skulle bygga nya kloster på Tenerife. De behövde folk som kunde fungera som tolkar och som byggnadsarbetare. På detta sätt kom Adame tillbaka till sin ö – där under hans frånvaro mycket genomgående förändringar hade ägt rum.
Tillbaka på Teneriffa tillbaka ville Adame se igen sitt älskade Tegueste. Han ville färdas längs de gamla stigarna genom Anagabergen. Han ville se den grotta igen, som ibland varit hans och hans fars fristad och gömställe. Skulle det finnas något i grottan som kunde tala för honom att fadern hade överlevt eller dött i striderna?
På Adames spår från La Laguna
Vi träffades på
Plaza Adelantado – som fått sitt namn efter Tenerifes första guvernör och de katolska kungarnas representant, Tenerifes erövrare
Alonso Fernandez de Lugo. Där fick vi vår mentala matsäck för resan av Vicente Zapata. Han delade också ut tio små påsar sydda av säckväv, som innehöll var sin pappersark. På dessa pappersark fanns en skildring om Adames erfarenheter och känslor för att läsas på olika viktiga punkter längs vägen. Ingrid fick ett med sigillförseglat brev - "salvoconducto", som skulle vara användas vid ett senare skede.
Adames resa till Tegueste började på torget framför det tidigare augustinklostret. Idag heter denna byggnad Cabrera Pinto. Bredvid byggnaden finns rester av väggar till klosterkyrkan som brann på 1960-talet. För att dessa byggnader i sinom tid kunde resas, behövdes det guancheslavar som Adame, deras starka kroppar och händer. Vicente Zapata visade oss en stadskarta från den tiden då La Laguna blev grundad. Gatuplanen för den gamla stadsdelen är idag precis likadan som den var då på i början av 1500-talet. Det var väldigt enkelt att lokalisera klostret på denna gamla karta.
Mot Anaga
Vi gick på gatorna, som var lagda på tidigare stigar och kronans vägar. Sedan stannade vi vid vattenkanaler och en gammal flodbädd från 1500-talet. La Laguna slätt, Vega lagunera, hade i början varit obebodd. Öns ursprungsbefolkning levde högre upp på de omkringliggande sluttningarna. De tidigaste nybyggarna ville inte bygga sina hus på den bördigaste marken. De som kom senare var inte intresserade av att bevara denna bördiga odlingsmark, utan byggde där det var lätt att bygga.
Vicente Zapata visade en vattenränna av röd sten. Den var mycket tung. Dessa vattenkanaler byggdes också av slavarna. Vår resa fortsatte genom moderna stadsdelar. Vi kom så småningom fram till Mercedesskogen.
Nu började en lång och tung klättring uppför. Vi korsade några gånger den asfalterade bilvägen. Slutligen kom vi fram till den plats, som är känd som "
Llano de los Viejos". Idag är platsen ett populärt rekreationsområde. Det fanns mycket folk där. I utkanten av platsen, vid skogen, fanns det gamla vattenhämtningsställe, som Adame letade efter här. Nu var det också dags att ta fram vattenflaskorna och öppna matsäckarna. Solen sken het och luften var också het. Svetten rann ymnigt från hela kroppen.
Från Llano de los Viejos leder en 1,1, km lång stig till
Cruz del Carmen. Oväsen och bilarnas motorljud hördes långt inne i skogen och vi valde att inte gå vidare. Där i skuggan av gamla lagerträd stannade vi för att lyssna Adames "röst", när han delade dina känslor i närheten av denna plats. Han hade också träffat en mansperson på vägen som hade försökt att hindra honom från att fortsätta sin resa.
Intill parkeringsplatsen vid Cruz del Carmen fyllde vi på våra egna vattenreservoarer och fortsatte sedan till infocentret. Där träffade vi
Carmen Rodriguez Lopez, som på 1500-talets sätt konstaterade att vi inte hade rätt att gå vidare, och att vi var tvungna att vända tillbaka. Nu kom Ingrids förseglade fribrev - ”salvoconducto" väl till pass. Det gav oss tillstånd att fortsätta resan.
Mot havet och Bajamar
Resan fortsatte. Efter Cruz del Carmen vände stigen neråt mot havet och Bajamar. Vicente Zapata, som hade promenerat vägen flera gånger förklarade att vi skulle gå minst 45 minuter tills vi stannar nästa gång. Medan vi vandrade där i skogen tittade vi på olika lagerträd som fanns där. Vi funderade tillsammans på deras namn på olika språk och vad de tidigare användes till. Tidigare hade vi haft vägsällskap av
Carlos Velazquez som är en levande uppslagsbok när det gäller växtvärlden mm. Och nu väntade vi på att få träffa igen honom och att få svar på våra frågor.
Vid nästa anhalt satt vi oss igen i en cirkel. I mitten av cirkeln lades en duk. På denna samlas allt det goda som El Aderno hade skänkt oss, getost, oliver, mandlar, fikon, bröd, vatten och rödvin. Sist öppnade vi en låda där man packat ner traditionella bakverk med fyllning av sötpotatis. Medan vi satt där, började det hända något i skogen på andra sidan av stigen. Det såg som där fanns ett par guanchemän och en kvinna som betraktade oss och vad vi gjorde. Kanske var de några som hade flytt in i skogen, för att inte bli tvångsdöpta eller sålda som slavar på någon slavmarknad på den iberiska halvön. Uppenbarligen utgjorde vi inget hot mot dem, eftersom de verkade dra sig tillbaka längre in i skogen.
För vår del gick resan nu vidare. Först fortsatte vi en stund mot havet och Bajamar och började sedan gå mot Tegueste. Vi passerade genom en skog som bestod av nordamerikanska tallar (Pinus radiata). Havet var nu synligt längst ner till höger. Efter en stund började vi se Tegueste mer och mer. Vid ett vägskäl stod en vägskylt som pekade ner mot Tegueste. I stället av att välja den anvisade stigen, började vi gå igen mot havet. Syftet var att gå en annan stig rund Tegueste dalen, så att vi kunde fortsätta att titta på det genom Adames ögon.
Tegueste kommer närmare
Träd blev glesare och försvann. Stigen började gå ner mot dalen. Lite längre fram ledde stigen förbi en rund tröskplats och fortsatte upp till en annan kulle. Denna runda tröskplats påminde Adame om den tagoror – tingsstenar, som tidigare funnits på detta ställe. Han mindes hur byns gamla och visa män hade suttit i denna stenring och förhandlat om olika viktiga frågor för bybornas väl. Adame hade i hemlighet betraktat detta när han var liten. Senare fick han följa med sin far dit. Och som vuxen man fick han sitta där som representant. Nu var alltså tingsstenarna borta och en tröskcirkel var lagd i deras ställe. Lite högre upp stannade Adame vid toppen av kullen –
Rincon. Därifrån kunde ha se hela dalen och de nya tillfartsvägarna dit, Las Canteras, Las Penuelas, El Portezuelo ...
Kvällen började mörkna. Adame hade beslutat att vara framme i Tegueste före mörkret. Vid det slutliga målet för denna resa fanns en viktig sak att ta reda på. En lång och svår nedstigning längs den steniga stigen mot Tegueste började.
Vid ankomsten till Tegueste sökte Adame den grotta som är gömd i ravinväggen intill utkanten av Tegueste. Denna grotta hade varit ett skydd och gömställe för Adame och hans far. Grottöppningen var trång och liten, men insidan av grottan rymlig. Gömt i grottan fann Adame det vad han hade kommit för att söka. Han fann sin fars herdestav, som var där den skulle vara, under alla dessa 12 långa år som gått. Staven var ett tecken för Adame om att fadern inte dödats i strid mot kastilianska soldater. Nu kunde han börja söka sina återstående familjemedlemmar.
När mörkret föll över Tegueste hade vi vandrat hela Adames väg. Det hade tagit oss mer än 10 timmar. Det som vi upplevt kändes väldigt starkt. Vi hade vandrat vid tiden för öns erövring. Vi hade upplevt hur det känns att titta på en omgivning som en gång varit välkänd, men som sedan på många olika sätt blivit oigenkännbar. Vi hade upplevt ”återföreningens” glädje. Resan hade varit väl värd mödan. Den var för mig ett personligt styrkeprov. Jag kunde och orkade gå långt.
Mina bilder under dagen
 |
| Denna bild är tagen av Valerio del Rosario, El Cardón |
Tack Vicente Zapata, tack Adame, tack alla medvandrare, tack El Cardón, tack El Aderno…
September 2012 ©Gracia Penttinen
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar