Det har varit ohyggligt o olidligt hett på semesterön Tenerife, där bland miljoner av turister också lever och bor helt vanliga individer – som t ex jag, just nu. De som är födda här och inte har nordiska gener, kanske klarar av hettan lite bättre, antar jag, men vet inte. Den bästa platsen att tillbringa den hettaste tiden av dygnet, har jag upptäckt redan för länge sedan. Egentligen finns det två ”alternativ”. Det ena är att stanna kvar i vattnet ända upp till hakan, och ha en täckande hatt i huvudet. Skönt. Fast om kvinna simmat en runda och blivit svettig, svettar hon ymnigt redan när hon kliver upp från det svalkande vattnet, och det blir bara värre… Det andra alternativet är att stanna lugnt under skuggan av en stor parasol i en skugga i en hörna av någon cafeteria eller terass, inmundigande långsamt någon svalkande dryck och inte tänka för mycket…
Fast för mig är detta sistnämnda mer i stil: Gör det som jag säger… Jag har nämligen kommit på att hettan inte känns så mycket om jag sysselsätter mig med något.
Jag har nämligen under en längre tid samlat och skrivit en massa texter om olika saker och ting om denna underbara övärld.
Kanhända att jag kan sprida glädje genom att berätta och dela med mig, hoppas jag. Och jag är mottaglig för tips, även att du rättar till mitt språk om jag uttryckt mig helt galet…
Förutom vin, ligger olika upptäckningstigar väl placerade i mitt hjärta och på en önskelista, för att prickas av undan för undan.
Vad sägs om en ruta som heter t ex ”
Naturaleza milenaria” – den tusenåriga naturen, ”Por las Medianias del Sur” – På Söderns höjder (ett themärkte i Sverige???) eller ”Encanto de la Historia” – Historians förtrollning eller ”Magia de Tenerife”, Tenerifes magi. De låter väl lockande, åtminstone har de som organiserat och restaurerat stigarna, tänkt så. Det finns en
webbsida, fast inte ännu helt färdig och inte på svenska, utan den ska också ges ut på engelska och tyska. Kan dock vara en bra början. Den information som finns tillgänglig just nu, är endast på spanska. Men det ska bli sju olika variationer, på olika delar av ön – och fem av dem har inslag av vin, dvs besök på en vingård på programmet. Dessa sju är ks. ”autoguiada”, dvs. man går den själv med informationen som vägledare.
Många av stigarna är gamla ”kronans vägar” – Caminos reales. De skapades undan för undan under århandraden. Ofta ligger en gammal guanchestig undangömnd i dessa vägar. Dessa kronans vägar måste uppfylla vissa normer, tex. Vägens bredd och en muren på båda sidorna längs vägen. Men om det kan jag kanske berätta en annan gång.
På grannön La Gomera finns också ett nät av välmärkta vandringsstigar. Att vandra på La Gomera, är säkert en upplevelse, som bevaras länge i minnet.
Förutom att La Gomera är en naturreservat, finns där också ett urgammalt ”språk”, som har blivit ett världsarv – visselspråket Silbo Gomero.
Augusti 2010 ©Gracia Penttinen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar