Silbo – visselspråket från La Gomera

Silbo Gomero - detta märkliga visselspråk, eller sätt att förmedla budskap, härstammar från den förhispaniska tiden. Det finns mycket få undersökningar om detta språk, och man vet egentligen ingenting med säkerhet om dess ursprung.

Kanhända att de rådande omständigheterna gav upphov till silbon. På en liten ö där det är svårt att förflytta sig även idag, mätte man tidigare avstånden i tid och svårighetsgrad i stället av kilometer. Det blev ju aldrig särskilt många kilometrar, även om att förflytta sig från stranden till en annan dal eller ravin tog mycket tid i anspråk. Man var ju tvungen att först klättra uppförs och sedan kliva nedför på en annan sluttning, och så kunde restiden vara flera timmar, även om själva avståndet kanske var bara några hundrar metrar.

I denna omgivning är silbo ett utmärkt kommunikationssystem. Den hjälper till att snabbt förmedla buskap och ger möjlighet att tala med varandra över ravinerna. Under förmånliga omständigheter är det möjligt att höra varandra på tre kilometers avstånd. Dessutom kan ju flera personer delta i denna konversation, precis på samma sät som man skulle sitta bredvid varandra.

Jag kan tänka mig att silbo också har fungerat som ett sätt att skicka ut varningar när öns ursprungliga invånare fick besök av slavjägare eller av andra ovälkomna gäster utifrån. Under general Francos tid var det förbjudet att anvanda silbo.

Det finns också en annan historia om silbos uppkomst än de förutnämnda svåra
terrängförhållandena. Öns erövrare, normanden Juan de Bethencourt (i början av 1400-talet) hade en skrivare med sig och denne berättade hur ”en mäktig härskare lät landsförvisa folk till ön och gav order att de sedan skulle få tungan avskuren”.

Den landsbyggsbefolking som brukade använda silbo försvann samtidigt som andra kommunikationsmedel, så som telefon och radio kom till La Gomera. Antalet människor som behärskade silbo började minska. Under en viss tid fanns silbo kvar i olika folkloristiska sammanhang. Men det fanns kvar eldsjälar på ön som kämpade för att detta originella språk inte skulle dö av. Deras arbete bar frukt och sedan 1999 är silbo ett obligatoriskt ämne i skolorna på La Gomera.

Ǻr 2009 togs silbo tillsammans med argentinisk tango på UNESCOs ”immateriella” världsarvslista. Så är silbo numera känd på många olika delar av världen.

Det går inte att jämföra silbo med det sätt på vilket man formar ord i de vanliga sättet att tala, även om det på ett sätt också handlar om att tala.

Man ”skapar” silbo genom att stoppa ett finger i munnen, och att flytta två eller flera fingrar till olika ställningar. Stavelserna blir stavade samtidigt som man ändrar fingrarnas position inom och utanför munnen. På detta sätt kan han/hon som behärskar silbo också ”silba” engelska eller vilket annat språk som helst. Detta är det geniala med detta språk. I silbon används fem vokaler och fyra konsonanter, och var och en av dem har sin egen nyans. Andra egenskaper av silbo är dess melodi, rytm, pauser och deras längd. När vi hör hur någon använder silbo, kan vi konstatera, att denna person kan utrycka sig på sätt som han/hon skulle tala.

De som reser till La Gomera kan få sin första kontakt med silbo om de tar Naviera Armas färja från Los Cristianos. Den inledande informationen till resenärer ges också på silbo. Jag kommer ihåg att när jag hörde detta för första gången tyckte jag att det var som en samtal fåglar emellan. I de restauranger som ägs av skeppsföretagen; ”Las Rosas” och ”Las Zulas”, erbjuds turisterna även en liten silboföreställning. Då kan lyssnare konstatera att de utmärkt kan förstå hur t ex. ”en flaska vatten” eller ”tack och trevlig resa” låter uttryckt på silbo och ”silbat” på flera andra språk.

Silbo var en viktig del av den sinfoni som Laura Vega komponerade 2007 på beställning av La Gomeras östyrelse.

Silbo har också fått ett eget minnesmärke. Det står i Igualero och dit kommer man om man kör vägen från Chipude mot Alajeró.

Silbo är inte enbart en gomersk specialitet. Också Zapotekerna i Mexico använder sig av liknande visselspråk när de kommunicerar med varandra. I Senegal lever en stamm kallad diola, som enl undersökning som forskare på Marie-Louise Moreau publicerade 1997, troligtvis har något samband med ursprunget av Gomeras silbo.

Största delen av de undersökningar som har gjorts om silbo har hittintills varit genomförda av ”utlänningar”. Förhoppningsvis lockar silbos nya position på världsarvslistan till nya undersökingar.

När jag själv letade efter prov av silbo på YouTube, fann jag också ett prov av ett turkiskt visserlspråk.

Silbo gomero finns på YouTube . Du kan se och lyssna på silbo…även om du inte kan spanska, ta dessa 10 minuter ändå

Augusti 2010©Gracia Penttinen
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.