Och vad är en guachinche? Den enklaste förklaringen är nog att det är ett enkelt vin- och matställe på Tenerife. Ordet eller namnet guanchince är ett derivat av ordet bochinche, som används för att beskriva liknande krogar på andra Kanariska öar. Själva ordet bochinche stor i stora drag för en högljudd folkmängd (=tumulto) eller bråk och kaos ( = alboroto)
En sorts ursprunglig form för guachincherna anses ha varit de små försäljningsstånd som många jordbrukare och boskapsägare tidigare reste under vissa tider av året för att sälja sina produkter. Man sålde där också vin. I början var vinköparna mest engelsmän, som under1800-talet hade blivit lockade dit av malvasia vinet. En isa (en traditionell sång och dans), Tanganillo de Estévanez, .från mitten av detta sekel beskriver tydligen denna företeelse. Senare började även lokalbefolkningen köpa vin.
Nästa fas i guanchinchernas historia var det att vinproducenterna började sälja mat till vinet. Man öppnade en guachinche i ett av rummen i huset eller i källaren. Frun av vinproducenten stod då i köket och kokade små rätter att ätas med vinet. Undan för undan utvecklade detta till ett yrke.
Under åren uppstod guanchincherna som en biprodukt i de norra vinodlingsområdena av Tenerife, så som Tacoronte, El Sauzal, Tegueste, La Matanza de Acentejo, Santa Úrsula och i La Orotavadalen. Överallt på dessa orter finns det fortfarande en uppsjö av små försäljningslokaler och hus, där man säljer mat i dessa enkla krogar. Det finns några guanchincher även i Güimardalen, i Arafo, Candelaria och Güimar.
Guanchincher är vanligtvis omtyckta möteslokaler där man träffar vänner och för att äta och dricka tillsammans. År 1996 kom det ut en bok, El Libro de los Guanchinches – Las rutas secretas del vino en Tenerife, skriven av Manuel Mora Morales. Författaren beskrev ett antal guanchincher i de olika kommunerna på norra Tenerife. Han har också samlat en mängd speciella ord och uttryck som används i guanchinche sammanhang.
Vanligtvis erbjuds besökaren traditionell husmanskost. Bland favoriterna finns t ex. revben med olika ingredienser, bl a potatis eller majskolvar eller mojosås. Det finns rätter av ungget, och fisk. Efterrätten kan vara ett bakverk av smördeg, olika frukter, pudding, eller bienmesabe, som är tillverkad av honung och mandlar. (Jättegott!!!). Vanligtvis finns ingen tryckt lista över rätterna, utan man erbjuds det som finns och så länge som det räcker. När maten tar slut, stängs krogen. Under de senaste åren har man börjat begränsa antalet rätter som får erbjudas i en guanchinche. Orsaken till detta har varit klagomålen från ”lagliga” barer och restauranger. De har känt sin existens hotad, eftersom de har större krav på kvaliteten än guanchincherna.För ett par dagar sedan skrevs i lokaltidningarna om hur man klagade på guanchincheägarna i Icod de los Vinos på att dessa inte betalar sina avgifter… det verkar som den kanariska krisen gör saken ännu värre.
Eftersom allting numera är mer eller mindre reglerat, har även guanchincherna fått vissa normer för sin verksamhet. En av de viktigaste är att en guanchinche får ha öppet endast under en viss tid av året. Meningen är att man får öppna samtidigt som årets unga vin är färdigt att drickas. I några fall kan man också öppna en guanchinche i april. Nuförtiden måste ägaren av en guanchinche betala kommunalskatt. Det är också viktigt att lokalen och mattillverkningen uppfyller vissa sanitära normer.
År 2005 publicerades boken La Pipa de mi Abuelo, skriven av .Apeles Rafael Ortega Perez. Författaren betraktar örikets vinliv med minnena och erfarenheterna om vinodlingen och –tillverkningen sedan barnsben. Allting beskrivs med en djup känsla av humor och glimten i ögat. Han beskriver också några guanchincher som han har besökt inom Tacoronte-Acentejo vindistrikt. Att läsa denna bok kändes lika njutningsfullt som att följa med honom och smaka de erbjudna viner tillsammans med revben och potatis.
Boken finns att köpa i Vinmuseet i El Sauzal
På nätet har jag hittat en webbsida där det finns adresser av 43 guachinher. Tydligen har ägarna av dessa små vin- och matställena organiserat sig och skaffat denna gemensamma webbsida. Även på Facebook har jag hittat info om guanchinherna.
Och till slut lite guachinchehumor. Jag har översatt en gammal isa från 1800-talets mitt. Som beskriver hur öns befolkningen tänkte om tidens vinköpare.
Tanganillo de Estévanez
A la hermosa Orotava Till den undersköna Orotava
Panel de abejas, en bikupaAcuden los turistas drar turister
Como las moscas som flugor
Desde Inglaterra från England
Hasta Icod de los vinos Ända till Icod de los Vinos
Las moscas llegan anländer flugorna
Por los vinos preguntan frågar efter vin
Y se los llevan som de tar det med sig
Es tan fuerte el aroma Så stark är aromen
Del malvasia de Tenerife av Tenerifes malvasia
Que se les mete en Londres Att den i London stiger
A los ingleses por las narices ända upp till engelsmännens öron (i texten: näsor)
A Garachico llegan Till Garachico anländer
Los nobles lores de nobla personerna
Y se emborrachan och berusar sig
Y los pobres isleños och de arma öborna
Que se fastidien får lida
Y beban agua och dricka bara vatten
Texto/text: Nicolas Estévanez
November 2010 ©Gracia Penttinen
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.
För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar